Stekfläsk

Det numera rutinartade socialdemokratiska snubblandet i de tidigare så insprungna segervarven tycks för partiets egna medlemmar och sympatisörer obegripligt. Fredrik Reinfeldt utmålas som “George W. Reinfeldt” och man är fortsatt låst i det språk man valde i valrörelsen: Skrämseltaktik.

I en överhörd diskussion mellan sympatisörer för anti-alliansen framgick en oro över de tankesmedjor som finns här och var i landet, de som gör väsen av sig ofta med en liberal anknytning. Är inte det självklart, att oppositionen måste angripa från alla håll möjliga och att en tankesmedja är en utmärkt plattform för sådana anfall? Självklart kommer det dyka upp väsen från socialistiska tankesmedjor nu, hoppas jag, för all form av politik måste alltid diskuteras och motargumenteras. Oroande är att
i alla fall denna grupp av unga, politiskt engagerade socialdemokrater förstod tankesmedjor som någon slags odefinierbar samling snubbar som “hittade på nyheter som media köper”. Det stämmer förvisso in i den sentida socialdemokratin i allmänhet: Det är inte det egna budskapet som ska lyftas fram, det är motståndarens som skall utmålas som avgrund och död.

Anna Sjödin (nedan kallad AS) är socialdemokrat, i alla fall en stund till. Just nu genomgår hon en ganska offentlig rättegång där hon står anklagad för misshandel av dörrvakt tillsammans med ett par andra SSU:are och tillika fyllbultar.

Allt pekar på att hon är skyldig (vilket i allmänhet naturligtvis inte betyder att hon är det, men ändå):

• AS befann sig på Crazy Horse frivilligt.
  Även om det inte nödvändigtvis gör henne skyldig är det åtminstone en kraftig första varningssignal. För icke-stockholmare kan Crazy Horse beskrivas lite som ett Gomorra med billig starköl.
• Enligt utsago befann AS sig ovannämnda lokal nykter.
  Detta är en uppenbar lögn – jag kan inte tänka mig att de släpper in nyktra människor på Crazy Horse.
• AS åker därifrån i polisbil och spenderar natten i fyllecell.
  Mig veterligen eskorteras man sällan iväg från uteställen med poliser om man inte betett sig aningen tveksamt. Framförallt inte med slutdestination fyllecellen. Framförallt inte med en väktarbricka, som man slitit av den vakt som tydligen misshandlat en halva kvällen, gömd under sätet.

Men men, man ska inte döma någon på förhand. Sedan rättegången inletts har det två gånger visats, på det stenhårt objektiva och ur socialdemokratisk intressesynpunkt oberoende Sveriges Television, ett Uppdrag Granskning om hur stackars flickor blir oskyldigt dömda för misshandel av vakter. Det måste vara en slump.

Jag lovar att jag ska sluta skriva om politik snart.