Jag har egentligen alltid ansett att Kanye West mest är en jobbig gnällspik. Han kan förvisso göra rätt bra beats, men det är inte särskilt ovanligt att jobbiga gnällspikar klarar av sådant. Att däremot rappa, det är svårare. Om man öppnar munnen och försöker uttrycka sig så skiner den jobbiga gnälligheten så lätt igenom – det är bara Ghostface som kan få det att låta bra samtidigt.
Kanye West släppte ju ganska så nyligen sin skiva 808’s and Heartbreak, som går ut på att han är nydumpad eller nåt i den stilen, och eftersom han är lite ledsen känner han sig som en sann konstnär – konsten ligger ju i lidandet som ni säkert vet – vilket gjort honom för stor för hiphopen, han måste testa sina vingar, han måste ut och flyga, han måste göra en… själlös R&B-skiva? Det som överraskar mest är att han ju egentligen borde kunna göra en riktigt bra skiva såhär. Han sjunger förvisso dåligt, men bra mycket bättre än han rappar. Hans “Hey Mama” är en av de bästa låtar han gjort, och hade 808’s & Hartbreak varit 12 stycker “Hey Mama” hade det varit en av de bästa skivorna förra året. Men nu är det ju långt ifrån det.
Ändå så får skivan uppskattning från alla håll och kanter. Och jag tror Axel sätter fingret på spiken när han konstaterar att han tycker det är bra bara för att det är Kanye. För nu har jag nämligen hittat min egen motsvarighet.
Lil’ Wayne ska släppa en rockskiva, och teoretiskt förstår jag ju hur fruktansvärt dåligt det här är. Men det verkar inte spela någon roll ändå. Jag kan inte tycka illa om det här.
Rebirth = Årets Skiva 2009
Leave a Reply