Den snälla manlighetens historia i en soffpanel

Som krönikör med bristande inspiration och en annalkande deadline kan man alltid plocka fram ett säkert kort: Hur står det till med manligheten egentligen? Helst en krisande manlighet. Manligheten har krisat sen urminnes tider, och vems fel är det egentligen? Ställ dig frågan, och oändlighetens förlösande krönikematerial väller över dig likt en tsunami.

Vad är egentligen manlighet idag, förutom att försöka övertyga sin flickvän till att titta på The Wire och att påstå sig ha investerat i kryptovaluta? För några månader sedan var det förstås att tänka på romarriket, men sedan dess har den så kallade romarhälsningen ju gjort en ovälkommen comeback så det tycker jag inte vi behöver smeta på manligheten i stort. Inte nu, i alla fall, när den redan är i kris.

...eller?

Det ska sägas: det finns liksom olika generationers manlighet. Och vad de har gemensamt är väl egentligen att det väldigt sällan är deras eget fel. Det manligaste som finns är väl kanske helt enkelt att inse att ingenting negativt kan vara manlighetens eget fel. Förmodligen är det tvärtom!

En ohygglig effekt av denna fatala missuppfattning över generationer utspelar sig just nu över hela världen. Det är något så ovanligt som ett globalt fenomen som inte bara är lokalt globalt, i västvärlden, utan globalt globalt - vilket ju i många fall skulle kunna vara något att fira, en verklig gemenskap, men nu är det bara extra deppigt att det som förenar oss över nationer är vår orubbliga strävan mot toxisk idioti.

Att Elon Musk står och härvar med motorsågar och ölmagesglipa på nationella scener är samma fenomen som att Rickard Andersson besinningslöst mördar Örebroare lika slumpmässigt utvalda som i en säkerhetskontroll på flygplatsen. En överskattad syn på den egna (manliga) intelligensen uppmanad av en lika dum och egenuppskattat förfördelad (manlig) hejarklack. Hand i hand med den demokratiskt framröstade dokusåpastjärnan till president rakt in i Idiocracy.

Donald Trump, Musk och Andersson representerar varsin generation av idiotisk manlighet: Trump representerar en Klassisk Idiotisk Manlighet™, Musk en modernare, Kaotisk Idiotisk Manlighet™ och Andersson representerar en ny, Smygande Idiotisk Manlighet™. De lyckas tillsammans i någon slags obegriplig bizarrovärld - som råkar vara den verkliga värld vi lever i - åsamka kommande generationer framtida trauma för livstider.

Det måste väl finnas en motvikt? Ett litet hopp nånstans?

Nä, tyvärr. Men det finns en snäll manlighet som också den har funnits i generationer. Och den kan också vara värd att uppmärksamma. Kanske allra bäst representerad av tre deltagare, och deras generationella benspridning, i en svensk soffpanel i TV4:

​

Jan Rippe, Klassisk Snäll Manlighet™. Olle Sarri, Kaotisk Snäll Manlighet™. Alfred Svensson, Smygande Snäll Manlighet™. Kom ihåg var ni läste det först.

Du kanske läser det här för att du skrivit upp dig som prenumerant. Eller så har du hamnat här för att någon annan välvillig själ skrivit upp dig som en prenumerant. Hur som helst vill jag att du ska veta att du befinner dig bland vänner och likar.