Det lackar mot dopparedag, för den som firar, och en av Konstellerporr-redaktionens årliga traditioner är att försöka sätta ihop en lagom deppig julspellista med countrymusik. Det råkar sig nämligen så att "If We Make it Through December" med Merle Haggard är en av världens finaste jullåtar, på samma vis som Die Hard är en julfilm - julen finns där, men det är egentligen inte den det handlar om. Vanligtvis blir listan en 6-7 låtar innan jag inser att det redan finns tillräckligt många färdiga listor och att det skriande behovet av just min egen fingerspitzengefühl kring detta kurerande inte är riktigt så efterfrågat som jag kanske föreställer mig.

Men med det sagt, förra året sprang jag på en låt som visade sig vara en del av en helhet jag inte kunnat släppa sedan dess. Det måste ju vara ett tecken? Och är det nån gång "tecken" är något man söker efter är det ju nu i juletid. Så här kommer en liten berättelse om artisten bakom låten, och albumet, "Come On Christmas": Dwight Yoakam.

Det finns otroligt mycket att hugga tag i, redan på det direkt ytliga planet. Först och främst: Har ett omslag, rent typografiskt, någonsin varit mer 1997? Och sedan namnet – Dwight Yoakam - som låter lite som ett påhittat framtidsnamn på en ensam kapten i en berättelse om en rymdflotta på väg mot evigheten. Det namnet i versaler, spärrad i en lätt misshandlad Futura-skärning, ovanpå en ännu värre misshandlad Futura? Tillsammans med nån slags MTV Alternative Nation-skuggad sans-serif för titeln med ruggade kanter som ... vänta, nu känner jag att jag håller på att förlora er, ånej, typografi som är så kul, hallå, nej, kom tillbaka, vi pratar om hatten istället!

Hatten neddragen i pannan så att den döljer ögonen. Med tydlig fejksnö strösslad ovanpå. Det skapar en otrolig stämning tillsammans med den långsamma, släpiga och sorgsna jullåten där Yakam lakoniskt önskar att julen ska komma och ta honom därifrån. Skivan släpptes i augusti, kan tilläggas.

Det visar sig snabbt att det här inte är den enda bilden på Dwight där han poserar med hatten djupt neddragen framför ögonen. Faktum är att på hans tio första skivor, med Yoakam poserandes på samtliga omslag, syns bara totalt sju stycken ögon av totalt 20 möjliga (eller 24, om man ska med i beräkningarna att han är med dubbelt på två av omslagen). Det ger oss en total andel på mellan 29-35% ögon. Vi som kan våra skalor i autism kan ju gissa vad det betyder.

Men en stor hatt, det betyder i alla fall cowboy 🤠!

Och som för nästan alla med en stor Cowboy-hatt börjar historien med att man föds nånstans i det amerikanska inlandet för att till slut hamna i Nashville. Dock tog det sig aldrig riktigt i Nashville, och Yoakam flyttar till Los Angeles. Där träffar han Pete Anderson, som kommer att bli en stöttepelare i karriären ända tills just karriären tar sig en abrupt vändning. Men mer om det, strax.

Tillsammans skriver, spelar och producerar de ett helt gäng framgångsrika hästjazz-album med skivan This Time som största framgång (händelsevis också den skiva med absolut minst mängd synligt Dwight Yoakam-ansikte kontra mest mängd hatt på omslaget).

Det låter lika trevligt som förväntat. Yoakam har en lite sorgsen röst som gör sig väldigt fint mot den lunkande takten och stålgitarren. Låtarna har titlar som "Guitars, Cadillacs", "Bury Me", "This Drinkin' Will Kill Me", "Since I Started Drinkin' Again", "Ain't That Lonely Yet" och "Sorry You Asked?". Traditionell, kommersiell, brukscountry.

Samtidigt börjar det gro ett litet skådespelardröm-frö i Yoakam. Vilket kan tyckas lite underligt hos en person som gärna döljer hela sitt huvud i en stor hatt. Men det kanske är den dualiteten som lockar?

Yoakam spelar diverse cowboyroller här och där, mest små inhopp, när Billy Bob Thornton rollsätter honom som ett as i Sling Blade, där Thornton har skrivit, regisserat och spelar huvudrollen. Han vinner senare en Oscar för bästa manus för detta. Detta verkar inspirera Yoakam. Ett par år senare rollsätter han Billy Bob i den film han själv skrivit manus till: South of Heaven, West of Hell. En film med en otrolig titel och en imponerande cast: Vince Vaughn, Bridget Fonda, Billy Bob Thornton, Peewee Herman och Peter Fonda. När Vincent Gallo inte kunde spela huvudrollen kavlade Yoakam upp ärmarna och tänkte att det var väl lika bra att han hoppar in. Och så kan man väl lika gärna regissera när man ändå håller på.

Tyvärr verkar titeln vara det bästa med filmen.

​

Yoakam tror på sin berättelse. I början av produktionen backar en av finansiärerna ut, vilket förstås inte är helt ovanligt, vilket Yoakam löser genom att sälja sitt hus i Malibu, vilket förstås är ganska ovanligt, för att kunna fortsätta produktionen. Hans skådespelarensemble verkar ställa upp ganska mycket som kompistjänster och då han själv både spelar huvudroll och regisserar färdigställs filmen på den i sammanhanget ganska blygsamma budgeten $4 000 000. Tyvärr hjälper det inte så mycket när den sedan knappt lyckas dra in $30 000 på biograferna (den tidens Netflix). Filmen verkar halvt osammanhängande och sakna tempo, stilism och känsla. Yoakams produktionsbolag går i konkurs och en hel del av produktionsmedlemmarna blir utan lön — och stämmer förstås Yoakam för uteblivna betalningar.

När Yoakam funderar på hur han ska lösa detta upptäcker han att han helt enkelt skulle kunna hyra ett lite billigare band när han turnerar över världen. En enkel uppoffring för att ta sig ur en knivig situation (och så här från åskådarläktaren undrar man ju lite hur mycket betalt en bandmedlem egentligen får?). Rimligt och logiskt.

Tyvärr är ju en av de tidigare bandmedlemmarna tidigare nämnde Pete Anderson, som blir så otroligt sur av att bli av med det här giget att han bryter helt med Yoakam med sedvanliga amerikanska uppgörelser i rätten som följd.

Yoakam har dock hyfsat framgångsrikt både släppt skivor och skådespelat (regisserad av både Steven Soderberg och Clint Eastwood till exempel). Så det här var väl en historia som historier är mest: toppar och dalar och ett avslut som gör att man undrar "varför lärde jag mig det där egentligen?".

Jo, det är nämligen såhär:

Sedan ett par månader finns hela South of Heaven, West of Hell tillgänglig på Youtube. Se det som en julklapp från alla oss på Konstellerporr-redaktionen direkt till dig, ja du, du som läser detta!

​https://www.youtube.com/watch?v=74ujt7uCwqQ​

God jul och god fortsättning!