Semestersabotören del 2

I ack Värmeland du sköna, där det bor en massa bönder, åker årligen en liten packmoppeturné runt till olika lokaler och jazzar loss för pöbeln. Årets upplaga består av en massa lokala världsberömdheter av olika slag, samt några för utsocknes mer väletablerade namn som Wille Crafoord (eller, Doktor C) och Plura. Samt en kvinna vid namn Marie Bergman, som man tydligen skulle kunna ha hört talas om. Hon har vunnit melodifestivalen med Roger Pontare bland annat.Hur som helst skriver hon texter. Om livet, och sådär.
Att man kan sjunga innebär inte nödvändigtvis att man kan skriva texter.

Marie Bergmans texter är som sådana att de låter som folk som inte har någon författartalang men ändå vill skriva någonting djupt och meningsfullt. Det blir mest ett gäng floskler uppradade ovanpå varandra. Om man vill skriva någonting gripande och metaforiskt om själslivet är ett litet tips att inte börja meningen med “Själen är…”

Problemet med att försöka skriva meningsfulla texter när man inte har någonting att säga är att man ofta tror att personlig och intim är samma sak som att berätta privata detaljer om sitt eget känsloliv. Men det är det inte. Istället blir det lite som om en vän till dig bjuder in dig på trekant. Det är säkert i all välmening och egentligen ska man väl ta det som en komplimang att din vän valt ut just dig att ge det förtroendet, men samtidigt blir man ju ganska äcklad av tanken. Vilket nog inte var avsikten från början.