1.
I dagens Dagens Nyheter ägnar sig Kulturdelen år att hylla och informera om Doris Lessing. Hon har vunnit Nobelpriset i litteratur, och redan på förstasidan av huvuddelen framgår det att hon gjorde det för att hon är tjej – “Priset många kvinnor har väntat på.”
Vidare i tidningen kan man välja att läsa 6 artiklar, varav 4 är helt skrivna av kvinnliga journalister – en av Cecilia Jacobsson som handlar om att DN mötte henne redan 1998, en av Schottenius som handlar om att hennes kön talat emot henne som pristagare (vilket, av statistiken att döma, är helt rimligt), en av Sigrid Combüchen som handlar förvånansvärt mycket om att hon gillar katter och en fjärde som jag just nu inte hittar i nätupplagan – en är av Jonas Tenthe och handlar mest om att han gillar Science Fiction och en är ett samarbete mellan Jens Littorin, Carl Cato och Sara Ullman. Alltså är 5 av 6 artiklar om ämnet skrivna helt eller delvis av kvinnor. Hur skall man tolka det? DN hjälper en lite på traven genom att låta omvärlden kommentera, av de som uttalar sig direkt i DN är 6 av 7 kvinnor.
2.
Efter den tragiska dödsmisshandeln på Kungsholmen gick en av festdeltagarna hem och startade en grupp på Facebook. För detta får han mediatäckning över hela nationen. Det är ett hedersvärt initiativ, men hade inte han gjort det så hade någon annan gjort det. Någon annan har säkert gjort det, men utan kontakter i massmedia.
Hylla de som faktiskt gör nåt på riktigt, som till exempel stoppar bråk, stoppar sig själva, slutar slåss, mäklar fred, föregår med gott exempel – fritidsledare som gör sitt jobb, föräldrar som tar sitt ansvar, kompisar som vågar säga ifrån.
Vad är förövrigt grejen med underbetts-minen hos unga överklassare? Varför pressa fram det man säger genom att spänna käken istället för att artikulera? Ja, se dagens ungdom.
Leave a Reply