Vad säg som ytterligare en inledande liten paragraf om hur den moderna tekniken har förändrat sammhället och det sätt vi lever våra liv på? Mobiltelefoner och emails och morgontv och SL-minuter bidrar alla till att konceptet tid och avtalade möten blir allt mer diffust. Möten bestäms ofta på gående fot en halvtimme i förväg, istället för att ligga inplanerade och gro i kalendrar i veckor innan de blir av. Och det är ju skönt.
Morgonstund har guld i mund.
Men, likväl härjar tidsnazisterna på kontor och arbetsplatser (och säkerligen i familjer och på dagis också) som om det moderna förhållningssättet till tidsplanering aldrig existerat. Det finns alltid (minst) en person i varje gruppkonstellation som är självförordnad närvarokontrollant. Alltid en så kallad morgonmänniska.
Folk får gärna kliva upp klockan 05:30 för att ha tre timmar på sig för att äta frukost om de vill, såklart. Jag skiter väl i vad de gör på morgonen. Men av någon anledning ingår det i den morgonmänskliga personligheten att ta för givet att resten av hela världen skall anpassa sig efter deras egenformulerade tidsschema. Detta måste gå tillbaka till nån slags tro på att det är naturligt att kliva upp innan man måste, eftersom Sverige en gång i tiden var ett bondesamhälle och kossorna sprängs eller nåt om man inte mjölkar dem illa kvickt.
Inställningen till en mer senarelagd dygnsrytm präglas av ett klapp-på-huvudet-synsätt. Enda anledningen till att du inte är urpigg när solen går upp måste ju vara att du lever kvar i ett gymnasialt tonårsuppror. Det är någonting man har valt, en revolt mot normen och det ligger en lätt pubertal proteststämpling över att inte somna som en stock så fort Bollibompa slutat sända.
I ett nytt gruppsamarbete sätts det ofta upp regler för hur man skall kunna fungera tillsammans. En ständig regel i sådana sammanhang är:
- Håll tiden!
Vilken följs av förklarande diskussioner som handlar om att “Jag tar det som en personlig förolämpning om människor kommer försent”, “Det är rent ut sagt oförskämt att försova sig, eftersom resten av gruppen absolut inte kan sätta igång att arbeta utan 100-procentig närvaro” och “Att låta folk vänta på sig är ett patetiskt maktutövande”.
Dessa beslut tas uteslutande direkt på morgonen, då morgonmänniskorna är pigga och fräscha och alldeles rödrosiga om kinderna och knullrufsiga i håret efter morgonens 5-kilometers-promenad över Brunnsvikens is, medan övriga i sällskapet fortfarande är så sömndruckna att protester kräver alldeles för mycket ansträngning för att man skall orka ta till orda.
Leave a Reply