Igår, kring 18-snåret, ringlade sig en lång kö av idel kostymer och klänningar uppför Kungsgatan i Stockholm, med målpunkt utanför biografen Rigoletto. Det var galapremiär för “Expedition Linné”, en dokumentär om Carl von, känd från hundrakronorssedeln.
Carl von Linné var en rätt skev snubbe egentligen, han gick igång på växters kön, var av den någon fascistiska åsikten att allt skulle delas upp i stam- och artnamn och dessutom mätte han bara underhållande 153 centimeter i strumplästen. Förövrigt var han en ivrig förspråkare (och vägbanare) av rasideologier. Tänka sig.
Eftersom klimathotet just nu är hippare än tsunamin att oroa sig för har Folköl Rydén och fotografen Mattias Klum bestämt sig för att sy ihop 300-årsjubiléet för Linné med klimatfrågan. Money in the bank.
Men förutom att man verkligen spricker av stolthet över att Sverige har lyckats klämma ur sig en sådan legendar som Linné, som säkerligen är ansvarig för att bananen inte är en frukt och att pinjenöten är ett frö och att jordgubbar är stenar eller vad de nu kan vara, så stoltserar filmen med något helt annat, som naturligtvis överskuggar hela klimatfrågan i slutändan.
Prins Carl Philip har nämligen strosat med filmteamet i ett halvår, hållt i kameran lite här och var och varit “inspelningsassistent”. Galapremiären befolkades således av diverse skräcködlor med väskansikten och allt journalistiskt intresse riktades mot hur det var att jobba med lillprinsen.
Herrejävlar, skönt att han var där så vi slapp fundera på om filmen egentligen säger oss nånting om världen omkring oss.
Leave a Reply