Ett seriöst inlägg.

Herrejävlar.

Tänkte skriva ett inlägg om politisk bloggande. Hoppades på att hitta lite olika exempel, efter receptet:

• en del argumentation som faktiskt bär frukt,
• en del argumentation som mest handlar om att förvilla åsiktsmotståndaren och
• en del omedvetet användande av ordet socialdemokrat / George W. Bush som skällsord.

Grundtanken var att påvisa det problematiska med politik i allmänhet, att det alltid handlar om att välja sida först och sedan få sina åsikter att stämma in därefter. Såväl höger- som vänsterbloggare ser gärna väldigt ensidigt på saker och har en förmåga att ignorera exempel som inte stödjer den egna tesen – vilket förvisso är just vad jag gör, men jag försöker göra det utan någon uttalat politisk motivering.

Hur som helst råkade hamnade jag på bloggen Kulturrevolution, och ett inlägg om neokonservatism.

Och det är fruktansvärt skrämmande läsning. Rasism.

Jag vill verkligen såga alla argument vid fotknölarna, inte av politisk övertygelse utan av den enkla anledning att jag klarar av att känna empati för andra människor. Men samtidigt vill jag verkligen inte göra apmänniskorna bakom den tjänsten.