Har man en brutalt misslyckad helg kan man ju lika gärna spendera den inlindad i ett täcke och låta sig berusas av televisionens pålitliga underhållningsbrus. Svensk television, vare sig markbunden eller sänd från London, visar ju sällan någonting som gör en överlycklig – men det har ändock en bekvämt bedövande effekt att låta sig hypnotiseras av sändningarna.
Ett program som går på TV4, och som tydligen har en del tittare, är “Hey Baberiba”. Peter Magnusson, David Hellenius och Christine Meltzer är tre skojfriska filurer som klär sig i peruker och skriker fram repliker och det skall vara roligt. Det finns ett stående inslag som heter “Familjen” och handlar om det svenska kungahuset. Peter Magnusson upptäckte nämligen tidigt i sin karriär att om han sätter på sig en plastpanna och drar hakan mot halsen så blir det en strålande imitation av Carl XVI Gustav, och om man dessutom låtsas att man är efterbliven blir det stor humor!
Kungahuset finns det ju mycket att säga om, men jag nöjer mig med att ställa en fråga:
Hur kommer det sig att man allt som oftast säger “Kungen och Silvia“? Varför är Silvia i folkmun inte drottning? Det kanske har något med hennes nazistätt att göra, vad vet jag.
Apropå kungen, KING finns det en tidning som heter. Eller, två egentligen, i USA finns det en hiphop-Slitz som namne till det svenska modemagasinet. Men nu funderar jag mest över den svenska upplagan, som skall vara en modetidning för män utan tuttlisor på omslagen.
Det är ett fint initiativ, men så länge journalistiken håller sig på nivåer där man i en intervju med Brat Easton Ellis hör sig för om han känner till några svenska författare, och han ber om namnförslag, krystar till med ett “Ääh, Astrid Lindgren?”.
Hon var förvisso en fin tant, men hennes internationella namnkunnighet är väl knappast att jämföras med Strindbergs?
Nä, tacka vet jag Bons von-oben-perspektiv.
Leave a Reply