Det är inte lätt att vara tjej, har jag hört.
Ekonomin, den sociala ställningen och alkoholtoleransen vi killar blir klanderfritt serverade av frackbeklädda butlers med halvmeterslånga bestick från välputsade silverfat, blir snarare någonting tappat i knät av en halvalkoholiserad grogghagga från en syfilissmittad plastbricka på valfritt 25-kronor-ölen-ställe för den andra delen av mänskligheten. Dessutom måste man känna sig förolämpad av photoshoppade HM-affischer, eftersom Linda Rosing Skugge säger det.
Det är inte bättre i arbetslivet, såklart. Jag, tillsammans med resten av “grabbarna” är ju i princip boss redan på dagis. Tjejerna matas dock med missuppfattningen att det är en bra grej att hålla käften och vänta på sin tur, och hamnar således uteslutande som ledbrutna biträden i någon avkrok i den offentliga sektorn.
Man tror ju gärna att generationerna utvecklas framåt, inte bara genetiskt med dataspelstummar, utan också intellektuellt, vilket i regel borde främja jämställdhetstänk och insikten om att alla är individer, även de som ser lite annorlunda ut – vare sig det beror på en annan uppsättning inre organ eller om hudfärgen avvärjer från det socialdemokratiskt nyrosa. Din farsa, till exempel, är med största sannolikhet ett jävla svin – men det är ju inte du, eller hur? Eftersom vi växt upp medvetna om de här förutsättningarna kan man väl nästan ta för givet att vi tillsammans håller på att bygga upp en bättre och mer tolerant värld?
Med ovanstående sagt, presenterar jag…
Svenska Tjejers Framtid:
Dataspelsgroupies.
Hipp hipp hurra! Hipp hipp hurra! Hipp hipp hora!
Leave a Reply