Stockholms blodbad

Jag är den som går till källarn
För att kamma ut mit hår
Jag är den som går till källarn
Tills jag mig en mage får
För en vecka sedan Ã¥tervände jag till den lilla staden frÃ¥n den stora staden som en brusten man. Sakta men säkert Ã¥tervänder jag till normaliteten, men dock. Den skada som skett gÃ¥r nog aldrig att reparera. Men, ärligt talat… Det var verkligen värt det.

Och nu, någonting helt annat.
I vÃ¥r huvudstad affischeras just nu LOs Ã¥terkommande valÃ¥rskampanj “Vi bygger Sverige”, med diverse glada ansikten som är nöjda men sura för att parafrasera Rocky.
Om ni nu bygger Sverige åt mig, borde jag inte förvänta mig någonslags resultat vid det här laget? Har någon hållt på att bygga i 100 år tycker man kanske att denne borde kunna ha husjäveln färdig nu? LO har uppenbarligen en väldigt tålmodig byggbas.

Vårt kära Sverige påstås ofta vara ett land fritt från korruption. Korruption, det är väl något italienare pysslar med?
Nej, det verkar inte riktigt vara sÃ¥ enkelt längre. Förvisso kan vÃ¥r statsminister inte bygga sig en bostad som och för sig kanske rÃ¥kar vara aningen större och lyxigare än din städerskas utan att uppviglingshungriga reportrar alarmerar och skriver stora ord om hur han sviker arbetsidealen (är att “arbeta upp sig” att svika arbetsidealen? Kanske).
Det lägger jag dock inte så stor vikt vid. För att på något sätt lyckas locka ungdomar (andra ungdomar än de som har dreadlocks och kommer glömma bort alla sina revolutionära funderingar så fort de klipper sig och skaffar ett jobb) måste man väl erbjuda någon slags löneförmåner till de stackare som antar ett sådant evigt bespottat yrke som politiker? Jag tycker det är toppen att Göran Persson lever som en pamp, han är ju en pamp. Han är ju för fan statsminister!
Nej, vad som oroar mig är Görans fru och hennes yrke.
Dividera angående huruvida ett statligt monopol i dagsläget är motiverat kan man göra tills öronen blöder och tungan ramlar av, så det hoppar jag. Däremot tycker jag att man bör kunna ställa vissa elementära krav på en chef för vilket bolag som helst.

Vi börjar med lite bakgrundshistoria.
För något år sedan uppdagades en stor mutskandal i Systembolaget. Det statliga monopolet är ju nämligen inte på import utan på försäljning mot privatpersoner; det finns mängder med importörer på den svenska marknaden som på lika villkor tävlar om att sälja sina respektive varor dels till restauranger och den typen av näringsverksamhet men också till Systembolaget. Att få in sin vara på Systembolaget är dessutom nästan garanterat en väldig vinst för ett sådant bolag. Men för att få in sin vara på ett sådant bolag får man naturligtvis inte bjuda på en resa hit eller dit mot löften om motsvarande. Det kallas för mutor och anses fult.
Tyvärr så var inte alla de respektive cheferna insatta i detta och tyckte väl att det vore kul att ta en liten semester, ännu hellre som Vinimportören AB står för notan! Och de bjuder frugan och ungarna också! Vilka sköna lirare! Fel fel fel. Självklart. Som aktör på en monopolmarknad är det faktiskt ännu värre. Riktigt illa. Well well, skandalen uppdagades och ett gäng svarta får sållades ut och en och annan syndabock pekades ut. Ah, skönt. Systemet (heh) fungerar.
Ok, så mycket för bakgrundshistoria. Det där är ju glömt och förlåtet och nu är ju allting bra och Systembolaget går med rekordvinster och har roliga reklamer och nu ringer Anitra Steen upp en också vad tokigt. Det är lite där mitt problem ligger.

Anitra Steen. Högsta hönset.
Kände hon till allt detta? Mutskandalen, som skedde rakt under fötterna på henne?

“Nej, det kände jag inte till” säger Anitra Steen.

Där! Där är problemet. Hon kände inte till den enorma mutskandalen.

Anitra Steen är fortfarande högsta hönset på det statligt ägda Systembolaget med monopolställning på alkohol.

Antingen sÃ¥ ljuger hon. Hon kände visst till den, helt eller delvis. DÃ¥ skall hon inte vara kvar som chef! Eller sÃ¥ ljuger hon inte. Och känner sÃ¥ledes inte till vad som händer i hennes bolag tillräckligt väl för att uppdaga och förhindra den här typen av skandaler… Vilket är hennes jobb att göra. DÃ¥ skall hon inte vara kvar som chef!

Jo, det kan tyckas bekymmersamt. Antingen skall hon avsättas, eller så skall hon avsättas. Det kan vara lite klurigt. Men ärligt talat, som ytterst ansvarig för en verksamhet, framförallt en såpass känslig verksamhet som den här, skall man också få stå ansvarig för det som sker. Det är inte konstigare än så.

Nu råkar hon vara gift med vår statsminister. Och hon råkar sitta kvar som chef för ett bolag som vår statsminister, i sin tur, är ytterst ansvarig för. Och hon sitter kvar (och han sitter ju också kvar, i alla fall i ett par månader till).

Det luktar surt. Det luktar porr.