Nyligen hade JC (Jeans & Clothes, inte Jesus eller Roc-A-Hova) en kampanj regisserad av rock-snubben i före detta hiphopgruppen Infinite Mass. Huvudrollen spelades av en kort bastant liten tant som snurrade på en pinne och klev omkring i skitfula Marwin-kläder. Hon heter Carmen Electra, är mellan 30 och döden, har låtsastuttar, gift med en hårdrocksdvärg med hiphopkomplex och är av för undertecknad outgrundlig anledning ansedd sexsymbol.
Reaktionerna kring kampanjen har i många fall varit förbryllande.
Framförallt undrar jag över den fascination över att det svenska märket JC lyckas kontraktera en sÃ¥n “kändis” som Carmen Elektra – vad har hon gjort som dragit in pengar pÃ¥ sistone? Ett gästspel i den (tyvärr) nedlagda sitcomen Off Centre? Ärligt talat, jag skulle fan kunna hyra in henne till ett skolprojekt för mina CSN-pengar.
Sedan uppdagades det att unga tjejer tyckte reklamen var rätt kass (och sexistisk och utseendefokuserad och “inte nÃ¥got för Sverige och Norrland”), medan medelÃ¥lders män tyckte den var ganska kul (se där!). Och JCs mÃ¥lgrupp är ju unga tjejer, hur skulle detta gÃ¥?
Döm sedan när siffrorna pekade på positiva resultat både i försäljning och reklamerinran!
Kan det vara så att det är lätt att säga en sak man förväntas säga och sedan reagera på ett helt annat sätt, för att ens egentliga åsikter och reaktioner inte alltid överrensstämmer med ens ideella?*
Hur som helst, det här inlägget handlar egentligen om att feminismen numera är dödsförklarad vilket innebär att ljushuvuden som exempelvis Linda Skugge avskriver sig sina feministtitlar och det bara är stackars Göran Persson som fortfarande är feminist i det här landet. Folk läser som vanligt bara rubrikerna och bildar sig en uppfattning genom att anamma närmstes person som uttrycker sig tillräckligt fyndigt åsikter. Att se och höra personer förklara
“…jämlikhet är nÃ¥got självklart för alla, men feminist skulle jag inte vilja kalla mig”
är ger en sur smak i munnen.
Det är förvisso bra att ordet feminist är så laddat. Humanist är ett mjäkigt ord, och hör mjäkiga åsikter till. Det gör att man faktiskt måste tycka att alla ska ha samma förutsättningar för att kalla sig feminist, och vågar man egentligen det? Vi har det ju så bra, det är ju i princip samma villkor för alla. Jag har faktiskt haft en kvinnlig chef. Jo, visst, det var i den offentliga sektorn, och det var inte tal om några fallskärmsavtal, men chef var hon ju! Åh, Sverige, du upplysta och fria land.
Carmen Elektra är tydligen PORR.
*Bonusfråga: Vem är det egentligen som betalar 14-åriga tjejers kläder?
