Affärsverken

“A lot of the music that comes out of the South is kind of simplified and I think it’s kinda ’cause they just wanna have a good time,” he explained. “They don’t wanna think about what [they] just said. … when they don’t take the time to make it the highest quality possible, it hurts the actual hip-hop [genre]. People wanna make music they can get away with as opposed to the best possible music they can.” – 50 Cent om hiphop frÃ¥n sydstaterna

När 50 Cent tillsammans med sina bästisar Lloyd Banks och Young Buck (Tony Yayo satt ju i fängelse och höll det riktigt pÃ¥ den här tiden) släppte sin skiva “Beg For Mercy” Ã¥r 2003 ville han ge nÃ¥got till fansen. Närmare bestämt 50000 dollar, enligt hörsägen ur egen ficka. Fyra lyckliga köpare av skivan hittade varsin respektive guldbiljett, likt de i Kalle och Chokladfabriken, som kunde inbytas mot en halskedja värd 12500 dollar med ett blänkande vackert G som i G-Unit pÃ¥. Dessutom blev de hedersvärda medlemmar i denne g-enhet.

När David Banner släppte sin skiva “MTA2: Baptized In Dirty Water” samma Ã¥r ville han likasÃ¥ ge nÃ¥got till fansen. Närmare bestämt 50000 dollar, enligt hörsägen ur egen ficka. Men han valde att gÃ¥ en nÃ¥got annorlunda väg. Fem glada fans hittade varsin check värd 10000 dollar tillsammans med skivan! Pengarna fick dock inte användas hur som helst. Om de användes för eget bruk, för en familjemedlem eller för en kompis spelade ingen roll – men de skulle gÃ¥ till en college-utbildning.

Nåväl.

Hiphop beskylls ju ofta för att vara en ytlig, kvinnoförnedrande och vÃ¥ldsförhärligande musikstil. Ibland sÃ¥ ställs framstÃ¥ende hiphopare till svars för detta (pillerpopparen Bill O’Reilly har till exempel haft en ganska rolig intervju med de gamla Harlemkompisarna Dame Dash och Cam’Ron, googla pÃ¥ den) och motargumenten är ganska fÃ¥.

“Jag raporterar bara det jag ser pÃ¥ gatan” är det ena.
“Men vi uppmuntrar ju kidsen till att starta företag och etablera sig! Vi är förebilder (ocksÃ¥)!” är det andra.

Och hiphopare startar företag. Man läser ofta om Puffy Diddy Pops framgÃ¥ngsrika Sean John, eller om Russel Simmons Phat Farm (även om man oftare läser om det mindre dotterbolaget Baby Phat som säljer tjejkläder och drivs av hans kanske-inte-längre-fru Kimono (heter hon inte, men nÃ¥t sÃ¥nt)). Först ut i stor skala var nog ändÃ¥ Wu Wear, men eftersom gänget bakom (alltsÃ¥ Wu-Tang Clan med tillhörande staff) är och var ganska duktigt röriga gick det väl sÃ¥där halvbra för dem. Och Jay Z har Roc-a-wear, och är ihop med B’ouncy och har slips och är fyrtio och sÃ¥ vidare. En seriös kille, jojomen.

Men ärligt talat, att fronta ett klädföretag är väl inte så himla häftigt? De intressanta investeringarna är de man mycket mer sällan läser om, som Slick Ricks crackhouse. Slick Rick är ju en strulputt, och efter succé någon gång på stenåldern så sköt han sin kusin lite grann och åkte in i fängelse för detta. Innan fängelsevistelsen hade han varit klok och använt lite av sina pengar på att köpa fastigheter. Men, ack, när han efter några års nummerplåtshamrande återvände som en ny och återställd samhällsmedborgare upptäckte han att hans framtidshopp, fastighetsägandet, var lite i dåligt skick. Whitney Houston bodde där, typ. Dock städade han upp det och nu turnerar han i Norge lite då och då.

Dock skall man passa sig för att vara för ekonomisk redan innan man slår igenom. Innan Slim Thug fått kontrakt (han hamnade senare på Pha-reals bolag Star Trak) var han delägare i inte mindre än två skivbutiker i Houston.
När han försökte få ett skivkontrakt på ett av de större bolagen nekade de.
“Vi gillar din musik, men du mÃ¥ste förstÃ¥ att vi inte kan signera en kille som uppenbarligen är droglangare.”
Ung svart kille med jättedyr bil. Så kan det gå.


Men den roligaste investeringen jag läst om pÃ¥ sistone är Bay Area-legenden E-40’s företagsamhet. Tillsammans med Chester McGloughlin (före detta Oakland Raiders-spelare) äger han 10 stycken Fatburger-restauranger.

Fatburger, smaka på det namnet!

Fatburger – The Last Great Hamburger Stand
Some people think all burgers taste the same.
(And some people watch Baywatch for the acting.)

KONST! KONST! KONST!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *