Category: Konst

23 januari, Reisen, Skeppsbron, Stockholm.

Jul-rapps 2009, ett litet mixtape by hejsimon

Jag har alltså gjort ett mixtape, denna gång typ bara räps och i vanlig hastighet. Haffa!

Okej, Petter på Iluvrnb har förvisso precis klämt ur sig en recension av den här skivan, och även om jag håller med om mycket så håller jag inte med om allt. Därför tänkte jag skriva en bättre. No shots.

Svensk media verkar ignorera den här skivan. Det verkar fortfarande vara få egentligt betalda musikjournalister som hoppat på Gucci-tåget.

Det är överlag ganska fascinerande att se den kovändning som gjorts bland alla hiphopbloggare det senaste året. Efter att mer eller mindre totalt ignorerat den delen av rapscenen så har Nah Right plötsligt inga som helst problem med att posta Gucci Mane, de bjuder till och med in OJ Da Juiceman till ett artist showcase de anordnar i New York (vilket visserligen resulterar i att delar av publiken buar av honom från scen, för herrejisses, han kommer ju inte från New York!). Överlag sker det som alltid sker, historerevision och plötsligt har alla lyssnat på Gucci sen dag ett. Well, well, hur som helst.

Petter länkar till kritiker.se där en sökning på “Gucci” resulterar att man hamnar på en recension av den fruktansvärt bisarra kalkonrullen Caligula. Vilket förvisso är ganska roligt, men kom igen nu räpjournalister. Jag vet att det i anställningsavtalen står att ni måste sitta och fingra stönande på varje ny The Clipse-skiva som släpps, och det är okej, men när ni, lite efterskamsna och småkladdiga, gjort det färdigt så kanske det kan vara dags att titta på övriga skivor. Och på det sättet inte missa årets bästa skiva.

Gucci Mane – The State vs. Radric Davis, alltså.

Redan i det Drumma Boy-producerade introt görs det klart. “Aaaah-aaah-aaah, Gucci, Gu-u-ucii” sjunger en operakör, “Nothing’s gonna stop our reign”. Sen säger Gucci “Go!” och sen kör han över allt annat som kommit ur en högtalare i år. Rap tvåtusennio är: “I’m from East Atlanda 6, where the boys dump bricks, but we don’t bump the Blueprint 3.”

Som förstasingel till den här skivan läckte Spotlight i oktober, vilket gjorde mig orolig. Inte för att det var en dålig låt, direkt, den Polow Da Don-producerade låten lät ungefär som man tycker att en sådan Usher-låt ska låta. Men det var ju ingen Usherlåt, det var en Gucci-låt med Usher som gäst vilket skulle kunna tolkats som att Warner/Asylum, som signat Gucci, inte alls förstått hans storhet utan såg honom som vilken dussinrappare som helst som man slänger lite heta gästartister på för att sälja. Gucci fungerar väldigt bra på RnB-låtar. Det är inget snack om saken. Han tar helt över låtar som Marios Breakup (tillsammans med Sean Garrett) eller Trey Songz LOL :—) (vilket förvisso kan vara årets singelnamn). Det är Gucci som är den överlägsna gästartister på de låtarna, inte tvärtom. Men av någon anledning lyckas han dock inte ta över Spotlight—vilket alltså gör den till en katastrofal förstasingel.

Men nånstans har de nog tänkt rätt ändå, skivan har i övrigt ganska många svindlande nära RnB-låtar. I Think I’m In Love, till exempel, är det närmsta man kommer den fantastiska Throw Money med Gucci och Sean Garrett från Guccimerica, ett av de tre mixtapes som släpptes i höstas i en kalla kriget-serie (Guccimerica, Burrrussia, Great Brrritain). Och varför är det den enda Zaytoven-producerade låten på skivan? Zay är ju grunden i Guccis framgångar, och vice versa. Det kanske kan vara därför, de kanske vill stå på egna ben ett tag?

Bad, Bad, Bad har Keyshia Cole på refrängen. Nånstans tycker jag att hon låter för glad—Keyshia brukar ha en fantastisk förmåga att låta helt förstörd, desperat och hjärtbrusten, har hon kanske blivit lycklig? Hoppas inte, det skulle göra hennes musik betydligt tråkigare. Framförallt känns det som en refräng som går “I can do bad all by myself” ska sjungas av Z-Ro. Med det sagt är det fortfarande ett bra spår. Sex In Crazy Places handlar om vad titeln föreslår, med Trina och Nicki Minaj som gästrappare och Bobby Valentino som refrängcrooner. Den är lättsmält och lite konstig, Bobby vill knulla mig hemma hos min mamma och jag bara… Eh. Tack men nej tack. Nicki Minaj verkar ju kunna rappa, men varför pratar hon med seriefigursröst? Jag skulle vilja höra Trina på en låt som inte handlar om sex för en gångs skull. Gucci har av någon anledning ett ovanligt tydligt delivery på låten. Bra så.

I något mellanlandskap hamnar The Movie, en Jazze Pha-producerad standardlåt. “I’m not a boy, so I cannot be your boyfriend/But if you want me to, I can be your Gucci Man” rappar han. Och Jazze Pha är ovantligt lågmäld, det är soft.

Sen har vi ju de där låtarna som snärtar till en lite i bakhuvudet, som Rick Ross-gästade All About The Money som har en nästan hotfull ljudbild. Jag gillart. Eller Heavy, i vilken Gucci behöver hjälp för hans kedjor är så tunga. Scott Storch kommer överraskande in och producerar ett av mina favoritspår på skivan, som heter Bingo och gästas av Soulja Boy och Waka Flocka Flame. Waka Flocka är ett jävla fenomen. På Bingo rappar han “Flockaflockaflockaflocka/All the hood hoes point like Bingo/What?/Waka Flocka O Let’s Do It is the single/” och det är den ju. Och mer än så ska man ju inte behöva rappa, egentligen, även om han slänger in några rader till. OJ Da Juiceman gästar på Gingerbread Man, en riktigt fet Mannie Fresh-producerad dänga. Wooh Da Kid gästar på Volume.

Stupid Wild, producerad av Bangladesh, läckte någon vecka innan albumet i sin helhet, och ännu tidigare utan Cam’Rons vers. Då tyckte jag den var rätt trist, men nu, på skivan, tycker jag den är fantastisk. Dels är Gucci ett monster på den, dels för att Lil Wayne rappar med en ganska inte-jobbig röst och dels för att Cam’Ron låter härligt arrogant—sådär som han ska låta. På Kush Is My Cologne gästar Bun B, E-40 och Devin The Dude. Bun B börjar kännas som rappens motsvarighet till Samuel Jackson, han är gammal, rätt tuff, tokigt produktiv men det var länge sedan han egentligen gjorde något outstanding. De övriga två gästartisterna gör däremot bra ifrån sig, och om inte annat tyder de på en bra casting director för skivan—Devin och E-40 är de där två inte helt förväntade gästartisterna man alltid blir glad av att se. Och själva låten känns som skräddarsydd för Gucci; “Push, purp, strong dro/What I need cologne for?/They tried to send me to rehab/But i said… No! No!”

Nästa singel verkar vara Lemonade. Jag gillar Lemonade, allt handlar om att when life gives you lemons you make lemonade, därför har Gucci en massa gula grejer. Inga konstigheter. Videon däremot, den är konstig. Jag gillar att man släpper en sololåt som andrasingel, man verkar ha förstått att det är vägen att gå. Wasted, sommarens stora college-anthem, är med i två varianter. Dels orginalet med Plies, som jag tycker är rätt tröttsam nu för tiden, och en remix med Lil Wayne, Baby och Jadakiss. Den är bra, mest för att Jadakiss lyfter låten lite vid sidan av Gucci.

Innan den avslutande Wasted-remixen kommer låten Worst Enemy, som läckte ut innan skivan släpptes och överraskade två tredjedelar av bloggvärlden genom att inte handla om smycken och värdesaker alls. Däremot handlar den, uttalat och bakstaverat, om verkligen problem vilket gör att även folk som inte klarar av att läsa mellan rader förstår. Smart. Det kanske är sådana moves som får en upplagd på Nah Right?

Kontentan är att Gucci Mane har gjort en bättre skiva än förväntat. Han bevisar att han klarar steget från en underground-buzz och en sinnesjukt produktiv mixtape-scen till storbolagsalbum utan några större besvär. Han kommer inte skrämma bort några gamla fans med den här skivan, och han har definitivt vunnit ett par nya, och inflytelserika, dessutom. Han skulle bara behöva lite mainstreammedia, liksom. Jenny Seth what it doo?!

Såhär, i sista halvan av första årtiondet av det tredje årtusendet efter Kristus, har diverse bekanta och obekanta delat med sig av topp 100-listor över årtiondets bästa låtar. Det är ju naturligtvis en befängd sak att göra, dels eftersom det är omöjligt, och dels eftersom det fortfarande är ett par veckor kvar till Till The Casket Drops släpps — som därför missat listorna och av den enkla anledning gör dem inkompletta. Alla kritiker måste gilla The Clipse, det är självskrivet. Dessutom kommer det en skiva som (om man bortser från den pinsamma förstasingeln) förmodligen både kommer sälja och musikaliskt vara bättre samma datum. Free Gucci! Mer om det senare.

Sen är det naturligtvis ett dödfött projekt från början eftersom de flesta låtar kan vara Världens Bästa Låt vid rätt tillfälle — jag har sagt det om allt från Babylon med Outkast till Can’t Hold us Down med Christina Aguilera eller King Kong med Jibbs — men nu tror jag ingen av dem egentligen skulle platsa på en topp 100-lista av 2000-talets bästa låtar. Outkastlåten, till exempel, är ju från 1996.

Alltså kommer jag inte skriva nån topp 100-lista, för jag skulle bara ljuga i den.

Istället vill jag lyfta fram nästa årtiondes första, främsta och viktigaste raptrend: Retard-rappen.

Man skulle kunna tro att det är dubbsteppen som är grejen (den har ju, precis som retardrappen, varit på g ett längre tag nu) för att den är så mediaälskad. SvD tar upp stilen här med några fina youtubes-exempel (att SvD använder sig av youtubes i sina artiklar innebär att de vinner internets!) och, tja, det är ju rätt tydligt att dubstep har ett stort problem: ungefär tre fjärdedelar av all dubstep som görs är oerhört trist. Genrens frontfigur Burial gör ju till exempel inte ens dubstep — han/hon/dom/det gör triphop. Och triphop är musik för folk som inte gillar musik.

Min kompis Hasse Ramic uttalar sig nedlåtande om dubstepen i ovannämnda artikel, genom att likna den med x2000 som avskräckande exempel. Jag vet inte, förmodligen behöver man åka mycket tåg för att förstå den liknelsen (han är från landsbygden söderut nånstans).

Med det sagt så gillar jag ju dubstep.

Men! Det var ju, som sagt, inte det vi skulle prata om, utan retardrap.

Fanan har redan höjts och burigt högt genom åren av diverse artister, men sällan har startfältet varit så starkt som vinter 2009/vår 2010. En ung man med det välvalda namnet OJ Da Juiceman är den klara frontmannen, han är en tvärhand hög, gul som en leversjuk och metallen han har i munnen är säkerligen dyr men ser ut som en natttandställning. Hans största bedrift hittills är, förutom att han burit tillräckligt mycket prylar åt Gucci Mane för att få lite tid i studion, det patenterade “Aye! Aye! Okay!” som han använder som adlibs till sina rapverser. Det och att han är född med någonslags syndrom. Hur skulle det kunna gå fel. Det sägs att debutalbumet kommer när som helst nu.

Gucci, som även han är borderline retarded i sin framtoning, framförallt om man ser till tidigare delar av hans karriär, har ju lagom retarderat sett till att åka tillbaks in i kurran tre veckor innan hans efterlängtade och ironiskt betitlade storbolagsdebut The State vs. Rodric Davis släpps ut i handeln. Gucci är dock sitt eget fenomen, men i sällskap med Waka Flocka Flame (som gjort årets låt: O Let’s Do It!: “Yeeeeah!/O Leh Doooeh/Drug sellin’ music/I influenced” = geni) och OJ Da Juice framstår han som Stephen Fry i stil och tonation.

Waka låter som den där lite för kaxiga killen i mellanstadieklassen som sen fick gå om och gå i specialklass. OJ låter som den lilla killen med för mycket energi som gick i samma klass, fast med gröt i munnen.

En annan stjärna är J. Futuristic, som också rappar med grova artikulationsbesvär. Den stora hitten, 1st Name, Last Name, är inte bara behagligt dumenkel som en barnramsa, utan handlar också om att han mycket riktigt heter vad han kallar sig för. Bara det att han kallar sig för J. Money i låten, inte J. Futuristic.

Framtiden är ljus. Tror jag.

Om du inte följer min twitter eller läser min fritzl eller är vän på min facebook eller sitter i närheten av mig på jobbet så kan jag berätta att jag gjort ett till mixtape. Lite slarvigare gjort kanske, men nu med DROPS!

DJ Övre Medelklassen aka Whitey Houston – Dansad, Saktad och Slaktad vol.2

Jag har alltså spelat in ett så kallat mixtape. Klicka på omslaget vetja. Här finns låtlista.

Vi närmar oss ett nytt decennium: 2010-talet. Under det gångna år­tiondet har det unga svenska bloggklimatet förändrats i tre olika riktningar:

Det realistiskt förankrade berättandet har ­annekterats av statusuppdateringar på Facebook.

Gränsen mellan det politiska och det lobbyistiska bloggandet har suddats ut.

Det renodlade berättandet med konstnärliga anspråk har av såväl författare som kritiker nästan helt förflyttats till twitter.

De unga bloggar som däremot har lyfts fram som de konstnärligt mest intressanta visar gång på gång upp samma drag: ett blont hårsvall, en välfylld garderob, medlemsskap i ett bloggnätverk samt en pördig ordlista eller liknande fokus på undersökningar av nästan enbart form och/eller språk. Den kritiska blicken på dessa texter har ofta helt saknats, och de ­bloggnätverkens ständiga premierande av dessa bloggar – i kombination med modebloggarnas enorma framgångar – har drivit det unga svenska bloggandet allt längre ut i en periferi. Alarmerande många läsare har i dag vänt ryggen åt den unga svenska bloggen, men trots detta blir det internlitterära klimatet, för var dag som går, alltmer kommersiellt, likriktad och uppköpt av Blondinbellas pappa.

Vi vill bryta hela denna utveckling.

1. Vi vill återerövra berättandet från modebloggen. Bloggplattformen ska inte utnyttjas för att bekräfta klichéer eller redan etablerade HM-klänningar utan tvärtom fungera som en utmanande och uppfordrande kraft.
Vi lovar att aldrig blogga om unga shoppande kvinnor i storstadsmiljö helt upptagna av kärleksaffärer och märkesvaror. Vi lovar också att aldrig – inte ens under pseudonym – skriva bloggar om kommissarier eller journalister som löser mordgåtor på Öland eller Gotland eller i Skåne, Bohuslän, Närke, Västergötland, Östergötland, Uppland, Sörmland eller andra svenska landskap. Det är det förvisso få som gör, men det kändes lika bra att poängtera vårt förakt mot den allmäna bloggläsaren genom att jämställa denne med en deckarläsare, vilket ju uppenbarligen är den lägsta formen av läsare, alla kategorier.

2. Vi vill skriva bloggar som utan konstnärliga eftergifter vill nå ut till största möjliga ­läsekrets och som kommunicerar, berör, ­oroar, förströr och engagerar. Vi vill skriva bloggar som är influerade av epik – inte av “#epic”. Vi vill fortsätta i den svenska bloggtradition­ som har upprätthållits av bloggare som Beta, Fashonmuslimetterna, Donnie Donut, Kenza, Vilhelm Moberg, Prankmonkey, Linda Skugge och feber-bloggarna.

3. Bloggen ska inte självsvåldigt exploatera försvarslösa människors livs­historier. Vi lovar att låta Elis Schröderheim, Hinke Bergegren, drottning Hedvig Eleonora, Erik Gustaf Geijer, Maria Christina Kiellström, Michael Jackson och alla andra döda få vila i frid.

4. Vi vill låta stilen och formen underordna­ sig berättandet, miljöskildringen och karaktärs­gestaltningen – inte tvärtom. Den bloggare som främst intresserar sig för form underskattar grovt sin läsare. Den som främst intresserar sig för språk överskattar lika grovt sig själv. Vi lovar att aldrig förpacka våra osorterade texter i en pappkartong eller skriva en roman som bara består av en etthundra sidor lång mening. Vi lovar också att vi inte redan, såhär långt i manifestet – eller helt enkelt genom den enkla handlingen att författa ett “manifest” – överskattar oss själva lika grovt.

5. Bloggen är en helt annan uttrycksform än självbiografin. Vi lovar att aldrig ­publicera våra egna eller andras dagböcker.

6. Den svenska bloggen bör inte gå att förväxla med ståuppkomik. Att blogga väl är
en oerhört mycket större konstnärlig ut­maning än att skriva ordvitsar. Det är vad twitter är till för.

Och ja, du läste rätt. Är du rolig, då är det kört.

7. Bloggen är en helt annan uttrycksform än journalistiken. Vi lovar att aldrig förse en illa förklädd debattbok med underrubriken ”Newsmill”.

8. Den svenska bloggen ska inte i spekulativt syfte ägna sig åt sensationsmakeri kring eller attacker på faktiska, namngivna personer. 
Vi lovar att aldrig skriva en blogg om diplo­maten Jan Eliasson eller om de anställda på ­Expressens respektive Sydsvenskans kulturredaktion. Om vi inte skriver den anonymt, alltså.

9. Vi vill återupprätta bloggandet som en kraftfull och levande konstriktning och förvandla den öppet kommunicerande bloggen till en självklar referenspunkt i såväl debatten om sociala medier som hela den allmänna samhällsdiskussionen. Vi lovar att aldrig stänga in oss på institutioner, tidskriftsredaktioner, skrivarskolor eller akademier och därinne bittert muttra åt att ständigt nya modebloggare får pryda omslaget till höstkatalogen från Svensk ­Blogghandel. Alltså när vi är klara med det här manifestet, såklart, eftersom det mer eller mindre går ut på att bittert muttra åt just detta.

10. Bloggens obegränsade potential gör den till en unik konstform. Vi tänker aldrig sälja ut den, aldrig heller överge den, aldrig heller gå vilse i den. Vi vill skriva bloggar som blir lästa. Vi vill göra 2010-talet till ett bloggandets decennium.

19 jun 2009 kl. 12.22 skrev Anzela:

> Hello my friend Simon!

Hello again, Anzela! Nice to know that you see me as a friend, I’m not sure I know you well enough yet, but only time will tell where this is going, don’t you think?

Anyways, sorry for my late reply. I’ve been quite busy at work, and we also had a little holiday here in Sweden called midsummer. I also went to England for a quick trip. That is a pretty underdeveloped country, the cabs wont accept credit cards and stuff like that. But I’m sure you’re all aware of that, knowing all about low standards as you are from Armenia, right?
> Good surprise to receive your message 🙂 I am pleased, thank you for
> contacting me.

Ok, seriously, this feels like you just wrote some random words in a foreign language and translated it all with Google Translate? As you seem to be able to do that, and english only is my second language, I’ll continue in swedish if that’s allright with you. Ok? Thanks.

> Web site has found to me the matches. I preliminary
> learned them and for the first I has decided to send message to you.
> I like your profile it more interesting than others. I hope you have
> time to send me some messages and we could to learn each other.

Skönt för dig att du verkar använda internets för olika saker, även om jag tycker det verkar konstigt att använda det som tändstickor. Hur som helst, fascinerande att du av detta drar slutsatsen att du ska maila mig. Kul att du gillar min profil. Jag är VÄLDIGT spänd på vad vi ska lära varandra via meddelanden? Engelsk grammatik kanske?

> I send
> you my picture and I hope you like. I should like to get photos from
> you. In the letter which you have received on site on the Internet,
> I could not tell about myself it detailed, but I think, that now it can
> be corrected. I could not tell about myself in detail because I had
> not many time, to write to you from the Internet of cafe. I use the
> Internet of cafe, because I do not have a computer in my house.
> Well, in this letter, I want to tell about myself more in detail,
> I think, that to you it will be interesting to learn this information.

Det verkar spännande!!! Men du är medveten om att du inte har kontaktat mig via nångonslags internetsida? Det dök helt plötsligt upp ett mail från dig, oklart varför, i min email-inkorg. Lite konstigt att du inte har koll på det, i och med att du verkar vara plågsamt noggrann när det gäller att dokumentera dina internetvanor.

> My name Anzela, I was born on November , 18 in 1980. I was born and
> have grown, and live in city Sevan, Armenia. My city to be on lake
> which is called Sevan. Armenia is very small, but very beautiful
> country. Armenia is rich beautiful mountains and a plenty of fine
> lakes. Very kind and good people lives in our country, attitudes
> between people very noble as in Armenia since the childhood parents
> give a lot of time to education of children. The most important
> quality in character of the Armenian person is honesty in attitudes to
> other people. Lie and treachery it was never welcomed in the Armenian
> families, for it parents very severely punished children. Therefore I
> have received very good education from the parents and the most
> important, that I could acquire the childhood it never to deceive
> people, and to be always fair then all in a life will turn out.

Uppfattat, du bor i en stad på en sjö. Rätt stekigt.

> I want to tell to you about my most favorite people. Certainly, it is
> my family. I wants to say that I live with my family. I live with my
> mum and daddy. We live in a apartment, there are three rooms a kitchen
> a bathroom and a balcony. I have my room. I have loved mum and loved
> daddy. I one child in family. I have not neither brothers, nor
> sisters. I always grew one, and have been surrounded parental love and

Vänta nu här, har du försökt odla ett syskon?
Och du är snart 29 och bor hemma hos föräldrarna? Mindre stekigt.

> care. My parents very good,careful and kind people, they always
> understood me, and never brought me. They very much love me, and
> I even more……. But I always wanted to have the younger brother or
> the sister that them to look after. I have very good family. In my
> family very much close relations. My parents are someone more, than it
> is simple people which have given birth and have brought up me.
> My parents always were, and remain, for me the present friends.
> Especially, mum. My mum’s name is Rahima, she is very sensual and
> kind woman. She is 53 years old, earlier she worked as the bookkeeper
> but now she does not work. My mum, the best girlfriend for me. When it

Uuuuh, incestigt. Do not want.

> is difficult for me, when I have problems, when me it is sad, I can
> always find support on the part of mum. She will tell to me advice
> when I need in it. She will calm me, and will warm the heat when me it
> is sad and lonely. My relations with father same warm and close, as
> with mum. My daddy’s name is Armen. He is strict, but fair man. He
> is 55 years old. He works as the worker on railroad. My father is the
> unique person, is an example of the present man. From small age,
> I wanted, that my future husband was similar On my father. I love my
> family very much we frequently spend time together. I have a cat, the
> name of Sisi. I give him care and love. I think he too a member of
> family. In general, I very much love animals. You love animals, you
> have a pet? I wants more to learn of you, on your family. Tell me more
> about your family. Do you have many relatives? How often do you visit
> each other how often do you gather?

Eh, jotack bra tack. Vi ses då och då.

> I never was married and I have not children. Though I have the whole
> group of children, but it not in my children 🙂

Du har inga barn i dina barn (no Fritzl)?

> I work as the teacher in
> a kindergarten.  I very much love children, and therefore I have
> chosen this work. My work brings to me every day, great pleasure,
> actually this my favorite business. Tell to me about the work. Do you
> like your work?

Jag jobbar med reklam, rätt stekigt.

> I want to tell about relations which I search on the Internet. I wants
> have serious relations, find love and create a lucky family. I want to
> find the present love. Probably, it sounds is paradoxical, in my
> country recently have started to use the Internet of service,
> therefore I very badly use the Internet and a computer, I hope, that
> in the near future I shall master the Internet and I will not have any
> problems to communicate with you. I could not find the man in my
> country and consequently have addressed in the Internet, it is my
> first experience in acquaintance to men from other country, I am very
> glad, that you have paid to me the attention and I hope, that in the
> attitude with you success has smiled to me.

Du vill fortfarande ha hjälp med att mästra internet, trots att du uppenbarligen kan göra det både från kaféer och hemsidor jag inte varit på? Jag ska se vad jag kan göra för dig.

När det gäller förhållanden, så absolut, det är en svår nöt att knäcka det där! Jag tror nog att det är först när man slutar leta som man hittar någon. Lycka till!

> At a leisure I like to read books. Basically it – novels of love,
> detectives and magazines. I often with girlfriends go to cinema or in
> cafe. We talk, cheerfully we shall spend time. Recently has tried to
> play billiards while at me badly it turns out. I liked game and
> I shall continue to study. I like cooking, and I have my own dishes.

Soft, du har egen disk. Vad bra.

> I like to make experiments in food. I like, there are various salads.
> I cooking for various salads, and sometimes directly I think over new
> salad. I have huge sympathy to music. I like to listen to various
> music all depend on my mood, to like me popular music, dance music,
> but most I like classical music. Sometimes I play on the piano. I also
> very much like sports. I like to observe Olympic games. I like track
> and field athletics, figure skating, and much other sports. I prefer
> healthy style of a life. I am engaged in sports, volleyball. I very
> much like to play beach volleyball, but unfortunately weather yet does
> not allow to play. Also 2-3 times in week I visit the gym (and
> sometimes it is less 🙂 I hold my body in the healthy form. I do not
> smoke, and almost I do not drink alcoholic drinks. I do not want to
> speak, that I at all do not drink alcoholic drinks, simply I drink it
> rather seldom and in small quantities. I any more do not know what to
> tell about myself,I have told all that have recollected earlier. If
> still that that interests you, ask me,I with pleasure shall answer all
> your questions.

Eh… Va?

> Now, if you not against I would like to ask some questions. Your full
> name? Whether you have been married earlier, whether you have
> children? What relationship you search in the Internet? How to
> transfer your day? Than you to be do at leisure? You Prefer what
> sports competitions? I hope we shall have time for writing other
> interesting letters to each other. We shall look what will be…
> I shall wait from you for a prompt reply.

> Anzela!

Jag är inte emot, jag är för, i allmänhet. Simon heter jag, och jag har aldrig varit gift. Och verkligen inga barn, jag är stadsbo. Min relation med internet är rätt bra som den är tycker jag. Internet ger mig musik, filmer, emails ibland. Rätt ofta jobbar jag med internet. Gör lite hemsida, twittrar lite, skriver lite blogg kanske. Vi har det bra, helt enkelt, internet och jag.

Jag förstår inte resten av frågorna, men jag tycker sport är rätt ointressant faktiskt.

> <107.jpg>

Alltså, det där är samma bild som du skickade förut, den som jag bad om att få en mer nytagen variant av. Jag skickar med en ny bild på mig själv för att vara god förebild!

Med vänliga hälsningar,

Simon

Forts. följer?