Author: Simon

  • Posten: Jag vet var din brevlåda bor

    *

    Häromdagen (igår? Förrgår? Dagarna är så luddigt somrigt diffusa, jag vet inte…) läste jag en upprörd ledare i Dagens Nyheter. Ämnet var personlig integritet, och DNs ledarredaktion hade tydligen satt kaffet i halsen när de upptäckt att portarna till bostadsrätterna på Södermalm visades på söksidan www.hitta.se om man råkade söka efter någon av dem. Ack och ve, snart lägger de säkert ut uppgifter om inkomst, körkortsbevis och annat smaskigt! Är då inte detta ett tecken på det obehagliga övervakningssamhälle Sverige och säkerligen resten av världen långsamt omförvandlas till?

    Förvisso kan jag förstå lite lockelsen av att måla upp en skräckslagen framtidsbild. Det visas ju också satellitbilder på sidan och satellitbilder är ju som alla vet oerhört obehagliga, lite som ritningar med blå tryckfärg eller kidnapparbrev med utklippta tryckbokstäver ur glansiga magasin. Men satellitbilder har väl funnits sen jämt? Lantmäteriet, som bidrar med bilderna till hitta.se, har funnits sedan 1974. Först nu är deras arbete lättillgängligt.

    Att oja sig över att husfasaden till den lägenhet man bor i visas (för att folk som inte kan räkna också ska hitta dit?) är oerhört konservativt. Vilket väl egentligen passar in i tidningen DN…

    Största faran enligt Dagens Nyheter just nu? Krig i Libanon vs. www.hitta.se: 0 – 1.

    *Porten på bilden tillhör Jan Wifstrand, chefredaktör på DN. Som ett slag för mindre rädsla kring sig själv på internet har jag ändrat i min profil till den här bloggen, tidigare har den varit tämligen anonym.

  • Dom, domare, dommast.

    Såhär post-fotbolls-världsmästerskapen kanske det är på tiden att jag gör ett fotbollsinlägg. (Punchline!) För få saker är väl så uniformt världsförenande som VM? Det känns så skönt att se de gamla kolonialmakterna sparka ut de forna ockupationsområdena ur spelet. Och sen är det ju fantastiskt att det varje år är ett skojigt afrikanskt jamaica-got-a-bob-sleigh-team med svarta människor med blonderat hår som bara är glada om de inte toktorskar alla gruppspelsmatcherna. I Dagens Nyheter, som ju alltid har en sofistikerad hållning till “färgade”, har jag läst att afrikaner spelar fotboll mest för att det är roligt, inte så mycket för att det är en miljardindustri. Således kan man lugnt konstatera att det fortfarande existerar en spelglädje och kämparanda någonstans bland alla fulknep och tasksparkar. Och med ölen i halsen kan man sedan glädjas åt att de gamla trygga nationerna vinner ändå.

    Kort redogörelse för de länder som jag lyckades uppfatta deltog i årets upplaga:

    Sverige: Lyssnade på Sverige – Tyskland på radio. Det var fantastiskt roligt. Det var också roligt att folk faktiskt trodde att Sverige hade en chans.
    Brasilien: Folk blir tydligen fortfarande upprörda så fort inte Brasilien visar sig vara fotbollens motsvarighet till Harlem Globetrotters.
    Togo: “Are you cold man?” “Jaman!”
    England: Den brittiska pressen är ju underbar. “Porta Cristiano Ronaldo från England!”
    Portugal: Ronaldo är typ 12 och Figo är typ 65.
    Trinidad / Tobago: Är det ett land? Två? Eller ett kafé i gamla stan?
    Italien: Armanikostymerna gör fotbollen.
    Frankrike: Zinedadine är gubbe.

    Sen var det säkert en massa andra skitländer, men vem fan bryr sig?

  • Kreativitet!

    Värsta idén!
    Kan inte ALLA jävla reklamfilmer vara parodier på sådana därna “brats”, alltså killar med pappas kreditkort och backslick? Det vore ju jätteroligt.
    Kan säkert sälja allt från brustabletter till flygplansbiljetter. Score!!!

  • En midsommarnattsdröm


    Suck
    Stön
    Pust
    Ichy…
    Checka min stil för jag är: utblottad sÃ¥ att jag mÃ¥ste fÃ¥ flis… Pantar
    Hittar petflaskor som jag byter mig till… Slantar
    Stoppar rocken med papper som fleece
    Lyxmiddagen består av thaisås och ris
    Fladdrar runt, men mitt steg är tungt
    För jag har bara kvitton i min sedelbunt
    När jag ramlar pÃ¥ gatan frÃ¥gar ingen “hur gick det?”
    Har jag fått nånting utan bax har jag tiggt det
    Alla ser vad jag går för, står för
    Inte han som kan gå hem när det blåser
    Livet är lika hårt som en gråsten
    Jag har alla mina saker i en liten påse
    Socialt utanför, alla låtsas inte se mig
    Jag frÃ¥gar snällt om ett bidrag, folk säger “Ge dig”
    En hand på Marinellan, skrik när du sveper
    Fuck off nu kör vi… Det gÃ¥r utför

    (Refräng)
    Av pengarna finns bara minnet kvar, det går utför
    Folköl och Marinella i mitt glas, det går utför
    Kalles Kaviar på mitt fat, det går utför
    Det går utför, kompis det går utför
    Jag sa av pengarna finns bara minnet kvar, det går utför
    Socialen kom och plockade mitt barn, det går utför
    Jag vet inte vad som hände med mitt gage, det går utför
    Det går utför, kompis det går utför

    Pantar… Allt som finns, ärvda smycken och jeans
    Säljer fälgarna på bilen när hyran skall in
    Alla flyr mitt nät, vill slippa min misär
    När jag var liten ville jag bli miljonär
    Min stil är ruff, måste leva tufft
    Jag har snott min klocka från en container vid UFF
    När bilar rullar in måste jag fly från garaget
    Lämnar madrassen, värmen och taket
    Tanken är som bäst när jag supit som mest
    Livet är ett skämt och socialen är en pärs
    Allting tar tid, väntetid för att stämpla
    När jag kommer fram till tanten finns inget att hämta
    Hatar folk som tjänar pengar och håller nånting
    Alla håller nånting men jag har ingenting
    Var här i världen ska jag hitta nånting
    I vårt lilla land ger mig ingen nånting, sing

    (Refräng)
    Av pengarna finns bara minnet kvar, det går utför
    Folköl och Marinella i mitt glas, det går utför
    Kalles Kaviar på mitt fat, det går utför
    Det går utför, kompis det går utför
    Jag sa av pengarna finns bara minnet kvar, det går utför
    Socialen kom och plockade mitt barn, det går utför
    Jag vet inte vad som hände med mitt gage, det går utför
    Det går utför, kompis det går utför

    Mitt liv är sån skit, kan aldrig bli vit, men det hör inte hit
    Är i alla fall inte beroende av hästmedicin
    Är halvt förlamad av syfilis, blind av fulköpt träsprit
    Så släng en burk, så pantar jag den
    Eller släng en flaska så kan jag köpa en
    Och håll hårt, se till att hålla det snyggt
    För livet här ute på gatan är inte så tryggt
    Uh, va, livet på gatan är inte så tryggt
    Handen på Marinellan, skrik när du sveper, det går utför

    (Refräng)
    Av pengarna finns bara minnet kvar, det går utför
    Folköl och Marinella i mitt glas, det går utför
    Kalles Kaviar på mitt fat, det går utför
    Det går utför, kompis det går utför
    Jag sa av pengarna finns bara minnet kvar, det går utför
    Socialen kom och plockade mitt barn, det går utför
    Jag har bara mina nödrim kvar, det går utför
    Det går utför, kompis det går utför

  • Vem är störst och starkast i djungeln?


    Det är synnerligen dags för ett allmänt upprop här.

    Sluta envisas med att kalla Stakka Bo för Johan Renck!

    Det sker alldeles för ofta och för regelbundet nu för tiden, sedan åren vandrade över milleniestrecket och den gode Johan började figurera allt mer på andra sidan kameraögat. Som Johan Renck har han bland annat gjort varsin likadan musikvideo till Kent och New Order, dock med ungefär fem års mellanrum. Han har också träffat Madonna, vilket besynnerligt anses som en stor bedrift om den är utförd av en svensk musikvideoregissör (notera detta Amir Chamdin).

    Kan gÃ¥tans lösning ligga gömd i Oscar Franzéns reggaeskägg? Denne var Stakkas weed carrier och Sideshow Bob pÃ¥ Ã¥tminstone första plattan. Efter det fungerade han istället som gruppmedlem i den legendariska svenska hiphopgruppen Sherlock, ungefär tills Thomas Rusiak (…ytterligare en gammal hiphoptomte. FrÃ¥ga honom om vad som händer pÃ¥ Spyan ikväll!) tog över platsen och gruppen nästan slog igenom. Sen blev Oscar roots istället och gör väl mest skivor med en annan okändis som heter Johan Kimrin eller gästinhopp pÃ¥ Svenska Akademins försök att hitta ut ur DC++. Om Stakkas och Oscars gruppering klarat sig mer konsekvent kanske pöbeln inte skulle vara lika vilseledd i den namndjungel som uppstÃ¥tt.

    Eller ligger problemen längre bak i tiden? Innan genombrottet med singeln “Here We Go” 1993 var Stakka verksam under det aningens mer minimalistiska namnet Stakka B, tillsammans med en annan stolthet, ofta misskrediterad som Martin Eriksson, som gruppen E-Type + Stakka B. Det är en sÃ¥dan gruppkonstallation som fÃ¥r en att önska att man inte hittat musiken med NWA utan blickat inÃ¥t landet, för onekligen mÃ¥ste det vara ljuv musik. Hur kan man annars förklara att de, halvÃ¥ret efter insikten om att de ville gÃ¥ olika musikaliska vägar, bÃ¥da ligger med varsin monsterhit pÃ¥ försäljningslistorna? Den som pÃ¥stÃ¥r att det inte gÃ¥r att sätta likamedtecken mellan bra musik och försäljningssiffror ljuger, eller marknadsför Ayesha.

    Dock tror jag E-Type har mindre att göra med Stakkas namnförskjutning, de står väl fortfarande och mumsar korv tillsammans vid korvkiosken på Stureplan sena nätter? Om inte så borde de. Kanske göra en storstilad comeback, producerad av Max Martin och med Tommy Körberg som gästvokalist?

    SÃ¥, sluta nu. Stakka Bo heter han.

    Bilden till artikeln har förövrigt ingenting med saken att göra, men det är en rolig bild på Cee-Lo från Gnarls Barkley och en groupie.

  • I pity the fool


    Sedan Z-tv gjordes om till en bra tv-kanal (en musikkanal som faktiskt spelar musik) i samma veva som den försvann ur etern, har jag haft en del funderingar. Det efterföljande nödropet till tv-kanal, TV6, är i mina ögon en ganska medioker satsning.

    Kanalen verkar marknadsföra sig själv som tv-alternativet för en pojke som är mellan 11 och 16 år gammal instängd i en mental husvagnspark. Troligtvis behöver även den delen av vår mänsklighet underhållning, och det vill naturligtvis Viasat vara bäst på. Alltså visar de white-trash-tv i stil med Monster Jam, Cops, Americas Worst Videos och dylikt. Viasat-sfären äger ju rättigheterna till en massa trevliga komediserier som The Simpsons, Family Guy och Scrubs så de kan lika gärna sända dem också, för då kniper man ju vanetittarna. Det kan ju inte bara vara skoj och trams, så in med Angel (som har nåt med Buffy Vampyrdödaren att göra så jag tar för givet att det är förjävligt) och kanske I Lagens Namn också. Varför jag radar upp TV6-tablån? Ingen aning. Jag tänkte mig väl ett snyggt narrativt grepp mot huvuddelen av detta blogginlägg, nämligen deras enda svenskproducerade och bisarrt överexponerade egna program: Rocky & Drago.

    Det finns inte en människa med mätbar intelligenskvot som tittat på det här programmet. Inte om resultatet var åtminstone tvåsiffrigt.

    Varför man inte tittar och aldrig kommer titta på det här programmet:
    1. TV6 berättar för en i varje paus i Simpsons att man borde det. TV6 berättar också att TV6 är en häftig kanal med attityd. Jag skäms plötsligt över att jag tycker om Simpsons.
    2. Peter Siepen.
    3. Programmet heter “Rocky & Drago” men stavas tydligen “Rocky + Drago”
    4. Filip och Fredrik har redan gjort konceptet. Och varit roliga samtidigt.
    5. Tilde Fröling kan vika ut sig i hur många herrtidningar som helst, jag tror fortfarande inte jag kommer känna igen henne eftersom hon totalt verkar avsakna all form av personlighet.
    6. Loggan är faktiskt gjord i spraymallsestetik. 2006.
    7. Peter Siepen.

    Ojoj. Vad hände med tiden då Stenbeckskanalerna var upproriska? Med värdefulla egenproduktioner där Just D kunde erbjuda vem som helst som vågade visa snoppen i tv 500 kronor. Det, det var bra tv.

    Bra tv är KONST.

    PS.
    Världens tv-serie: Huff. Se den. Hank Azaria känd som Simpsonsröster.
    DS.

  • Who I’m rollin’ with? My wiggas…

    Vad är grejen med vita rappare? Hur kommer det sig att det är sÃ¥pass, förhÃ¥llandevis, mÃ¥nga vita rappare som slÃ¥r igenom i västvärlden, pÃ¥ mainstreamnivÃ¥? Hur kommer det sig att gemene man i Sverige känner till Bubba Sparxxx, men inte Juicy J? För Bubba är faktiskt en ganska marginell figur pÃ¥ sydstatsscenen. Självklart har det med igenkänning att göra – men det mÃ¥ste ligga nÃ¥got mer bakom.

    Girl med Paul Wall roteras flitigt i de svenska musikvattnen för tillfället. Ytterligare en vit sydstatsrappare som slÃ¥r igenom det allmängiltiga bruset och fÃ¥r speltid i timmar. Förvisso kan konstateras att det är en helt duglig lÃ¥t, med en söt soulsampling. Men lÃ¥ten är dessutom “snäll” överlag – inga vapenhot, inga förnedrande plattityder om motsatta könet, inga drogreferenser (inte sÃ¥ mÃ¥nga i alla fall), inga vÃ¥ldspreferenser. Nej, det är en gullig liten historia om att Paul inte vill att hans flickvän ska lämna honom. Och det är kanske här ytterligare en pusselbit kan hittas kring den vita mannens rapkarriär: Censuren. Paul Wall säger inte “nigga” (sÃ¥klart), är inte sÃ¥ himla vÃ¥ldsam i sina texter eller ens särskilt kvinnoförnedrande! Bubba Sparxxx är han likasÃ¥ ganska modest. Eminem är förvisso arg, men mest pÃ¥ dumma journalister och nÃ¥n gÃ¥ng emellanÃ¥t en annan vit rappare (Benzino är vit, vad han än pÃ¥stÃ¥r själv). Eminems framgÃ¥ngar kom när han slutade skrika “I Just Don’t Give A Fuck” och började skämta om diverse kändisar i sina texter istället. Everlast (som ocksÃ¥ fÃ¥tt sig en känga av Eminem) sadlade i princip om till bluessÃ¥ngare (vilket ju ironiskt nog är ännu mer “svart”, egentligen) och sjöng uppmuntrande om att man skulle hÃ¥lla huvudet högt och inte ge upp, innan soloframgÃ¥ngarna kom. Lil’ Wyte, en rappare i Three 6 Mafias Hypnotize Posse-camp, rappar om vapen och droger precis som om han vore… svart. Och när hörde du honom pÃ¥ p3 sist?

    Men det mÃ¥ste finnas fler skäl… Jag köper inte riktigt att framgÃ¥ngarna bara beror pÃ¥ att folk är smÃ¥fega mjukrasister. Är det sÃ¥?

  • Nightmares on wax

    Jag ändrar mig.
    “Are YOU still a Wax Virgin?” mÃ¥ste vara den sämsta taglinen nÃ¥gonsin.

  • Observera:

    Jag har uppdaterat min portfolio. Nu jävlar blir det bloggande.
    Das war alles.

  • The number of the beast

    Nyligen hade JC (Jeans & Clothes, inte Jesus eller Roc-A-Hova) en kampanj regisserad av rock-snubben i före detta hiphopgruppen Infinite Mass. Huvudrollen spelades av en kort bastant liten tant som snurrade på en pinne och klev omkring i skitfula Marwin-kläder. Hon heter Carmen Electra, är mellan 30 och döden, har låtsastuttar, gift med en hårdrocksdvärg med hiphopkomplex och är av för undertecknad outgrundlig anledning ansedd sexsymbol.

    Reaktionerna kring kampanjen har i många fall varit förbryllande.
    Framförallt undrar jag över den fascination över att det svenska märket JC lyckas kontraktera en sÃ¥n “kändis” som Carmen Elektra – vad har hon gjort som dragit in pengar pÃ¥ sistone? Ett gästspel i den (tyvärr) nedlagda sitcomen Off Centre? Ärligt talat, jag skulle fan kunna hyra in henne till ett skolprojekt för mina CSN-pengar.

    Sedan uppdagades det att unga tjejer tyckte reklamen var rätt kass (och sexistisk och utseendefokuserad och “inte nÃ¥got för Sverige och Norrland”), medan medelÃ¥lders män tyckte den var ganska kul (se där!). Och JCs mÃ¥lgrupp är ju unga tjejer, hur skulle detta gÃ¥?

    Döm sedan när siffrorna pekade på positiva resultat både i försäljning och reklamerinran!
    Kan det vara så att det är lätt att säga en sak man förväntas säga och sedan reagera på ett helt annat sätt, för att ens egentliga åsikter och reaktioner inte alltid överrensstämmer med ens ideella?*

    Hur som helst, det här inlägget handlar egentligen om att feminismen numera är dödsförklarad vilket innebär att ljushuvuden som exempelvis Linda Skugge avskriver sig sina feministtitlar och det bara är stackars Göran Persson som fortfarande är feminist i det här landet. Folk läser som vanligt bara rubrikerna och bildar sig en uppfattning genom att anamma närmstes person som uttrycker sig tillräckligt fyndigt åsikter. Att se och höra personer förklara
    “…jämlikhet är nÃ¥got självklart för alla, men feminist skulle jag inte vilja kalla mig”
    är ger en sur smak i munnen.

    Det är förvisso bra att ordet feminist är så laddat. Humanist är ett mjäkigt ord, och hör mjäkiga åsikter till. Det gör att man faktiskt måste tycka att alla ska ha samma förutsättningar för att kalla sig feminist, och vågar man egentligen det? Vi har det ju så bra, det är ju i princip samma villkor för alla. Jag har faktiskt haft en kvinnlig chef. Jo, visst, det var i den offentliga sektorn, och det var inte tal om några fallskärmsavtal, men chef var hon ju! Åh, Sverige, du upplysta och fria land.

    Carmen Elektra är tydligen PORR.

    *Bonusfråga: Vem är det egentligen som betalar 14-åriga tjejers kläder?