Del 3 i Årets: handlar om snö.
Strax innan jul lyckades nämligen göteborgspolisen i samarbete med ett gäng polacker fånga in Whitneys årsförbrukning i puder, men det var ju inte bara den gamla grogghaggan som inte fick sig en vit jul i år.
Det råder dock en välspridd uppfattning om att detta snölösa tillstånd är något negativt, att julen inte är tillräckligt julig utan en brungrå modd som täcker marken, grusfyllda rännilar sipprandes från skohyllan, blöta strumpor och småkickers med snöbollar.
Att önska en “vit jul” är lika vilset som att hoppas på en ordentlig sväng med kräksjuka eftersom det kan väl vara bra med en tarmsköljning. De enda som verkar ha fattat detta är, som vanligt, amerikanerna i Kalifornien. Klart tomten gillar palmer.
Faktum är att amerikanerna är betydligt smartare än de flesta av oss.
De har fattat att politik är ett skämt, och röstar på lustigkurrar och förlegade skådisar istället – som om det skulle innebära någon skillnad. En stor del av befolkningen har också insett att själva röstandet är en stor illusion det med, och låter därför bli att ens gå till valurnan.
Just detta är väldigt roligt, i och med att politiken i fråga är ljusår före vår egen. Svensk politik kan jämföras med en insändare till Metro med signaturen “Vän av ordning” ställd mot den amerikanska motsvarigheten som är närmast anarkistisk i sin framtoning. För vafan, FN säger en massa saker, men är det nån som lyssnar förutom de redan invigda? Boring, let’s throw some bombs!
Sen har vi ju det att man i USA antingen är snorfet eller gymnast-atlet – allt går mot extremer! Antingen lever du på smält ost, eller så äter du bara ångade soyabönor genom ett sugrör. Allting kan delas upp i svart eller vitt, gott eller ont, hårt eller mjukt. Det gör tillvaron så mycket enklare. Skönt.
Gott nytt år mutherfuckers!
