Ack svensk politik, detta töcken av påklistrade åsikter och kappvändningar.
Debatten kring Folkpatriets snedsteg har haft sina underhållande perioder, till exempel när Lars Leijonborg fick frågan om vad han önskade att valdebatten skulle fokusera på när det gällde fp – istället för den höga andelen hackers på partikontoret – och svarade
“Ja, att vi står för våra värderingar… Och sånt”
En upptäckt i debatten och det här valet är att det tydligare än någonsin framkommit att svensk partipolitik mer är som någonslags sjukt tråkig fotbollsliga, med olika spelare och tränare som svär trohet till det lag som för tillfället betalar dem mest. Skillnaden mellan att drömma om att bli den som är bäst i världen på att vrida vristen i rätt ögonblick för att sätta bollar i nät och drömmen om att genom pappersexercis och byråkrati påverka andra på global nivå skiljer sig inte så mycket som man skulle kunna tro.
Exemplen på en politisk Silly Season är än så länge ganska några, men det är troligtvis bara toppen av ett enormt jävla isberg. Här är två:
* Folkpartisten Niklas Lagerlöf, en gammal SSU:are som köpts över till Liberala Ungdomsförbundet och genom gamla kontakter fick tag på lösenorden till datanätet.
* Lars Ohly, gammal kämpe i LUF som blev köpt av vänsterpartiet där han tack vare bra coachning växte enormt och till slut blev partiledare.
Det intressanta med de här exemplen är att det inte handlar om ett steg till partiet bredvid, utan från en politisk ideologi till en helt annan. Vilket talar för att det inte egentligen går ut på politik utan just den där drömmen om att kunna stämpla en immigrant som olämplig, eller vad det nu kan vara.
Men det mest fascinerande med det politiska klimatet, är att åsikterna är hemliga förutom att de är sekundära. Handlar inte politik om att man står för en åsikt och gärna proklamerar ut den för alla som kan finnas inom hörhåll, med förhoppningen om att de ska hålla med och slå följe?
Det är därför vi behöver Linda Rosing som statsminister – hon tänker inte innan hon talar, vilket borde vara en politisk självklarhet.
Förövrigt ber jag om ursäkt för den höga frekvensen av Basshunterrelaterade inlägg under sensommaren och hösten, misstänker att de gjort mer skada än nytta.
