En barnliga, kan man fråga sig

Kom inte på nån passande bild, så det blev en på Crabcore istället.

Jag vet inte om ni kommer ihåg gatuvåldet? Det var en kulturell rörelse populär bland vita män 2007 — lite som kuduro. Sen kom Anton Abele och den största manifestationen för överskattande av sociala medier och satte stopp för det hela.

Nu är det två år senare och, samtidigt som 28 av mina facebookkamrater en smula oklart stoltserar med att vara fans av “Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack!” (en formulering minst lika underlig som “Bevara oss från gatuvåldet” på sin tid) och på det sättet löser demokratins grundproblem, nu börjar Anton Abeles namn dyka upp igen i etern.

Anton kandiderar till riksdagen 2010 (för gamla moderaterna) och startar då hemsida, youtubes, twitters och gudvetvad. Och det är väl i allmänhet bara att applådera, även om jag kanske tycker att han har lite väl bråttom. Anton är 17 år gammal, och, till skillnad från Gustav Fridolin då han härjade som värst, uttrycker sig ganska mycket som en 17-åring. Om man menar en 17-åring från 50-talet.

Först dök det upp en förvirrad youtubevideo som handlade om att Anton läst ett nummer av gratistidningen Metro och upptäckt att det finns ungdomar som håller på med kriminalitet, i vad som beskrivs som “barnligor”.

“Det är helt sjukt” säger Anton, och påpekar att det “finns lagar och regler som gör att man ska kunna hålla sig borta kriminalitet till man är 18 år gammal”. Han bläddrar mycket upprört i tidningen, och ställer sig, mig och dig frågan om det verkligen ska få fortsätta såhär?

Naturligtvis är det hedersvärt att försöka göra något åt problemen med ungdomskriminalitet i Sverige, det är ingen tvekan om den saken. Men är Anton Abele verkligen rätt språkrör för en sådan kampanj? Det blir lite konstigt när han någon dag senare twittrar om hur fint det är långt ut på blåa linjen:

Jag föreställer mig att Anton står vid fruktmarknaden, med kartan uppfälld, iklädd khakishorts, djungelhatt och vattenflaska och är uppriktigt överraskad över att det finns både konsthall och basketplan.

Anton har uppenbarligen ett bra maskineri i ryggen, som lyckas få ut honom i all möjliga mediekanaler – hur kan det komma sig att han inte har en enda någorlunda vass korrläsare? Jag må vara fördomsfull, men jag tvivlar på att större delen av dessa barnligor består av välartade östermalmsungdomar med lättare talfel – eller lyssnar till sådana ungdomars uppmaningar om regler och moral.

Men, moderaterna är ju inget enfrågesparti och Anton är minsann ingen enfrågespolitiker. Han har fler frågor att ställa, om lag och rätt och moral i samhället, och här blir undertecknad indragen nästan mot min vilja!

Anton har också upptäckt att språkbruket på internet inte alltid lever upp till vad man skulle kunna önska, och att folk ibland skriver riktigt elaka saker i bloggar. I en debattartikel debattartikel titulerad “Bloggen – en självklar rättighet men till vilket pris?” resonerar Anton kring yttrandefrihet och det kollektiva ansvar vi har att helt enkelt skärpa till oss för annars kan det ju sluta hur som helst. I en passage skriver han,

“Redan innan jag började skriva detta inlägg, var jag fullt medveten om att den inte kommer att ge mig några pluspoäng i bloggvärlden. Däremot är jag övertygad att de seriösa bloggarna delar min oro för vart vi är på väg.”

Och som seriös bloggare måste jag medge att, ja, jag är lite orolig för vart vi är på väg.

Men jag är framförallt orolig för att de politiker som jag hittills sett lyckas få störst spridning på sitt kampanjmaterial är ovannämnde 17-årige nykonservatist, Jimmie Åkessons rasistpropaganda och Göran Hägglunds kulturella härdsmälta.

3 thoughts on “En barnliga, kan man fråga sig

  1. Fan vad glad jag är att jag är över 18 så det inte finns några lagar och regler som hindrar mig från kriminalitet.

  2. Alltid lika underhållande och tänkvärt att läsa. En reflektion Simon, kan inte Du engagera dej politiskt? Det skulle onekligen bli mer underhållande debatt då!

  3. Alltså, Personval 2010 kan vara det mest underhållande som har hänt i det politiska rummet sen säpo släppte på bordellistorna.
    Jag vill ha en ny den typen av skandal; en tvättäkta alla utmålas, bortom skuggan av ett tvivel, som skurkar och “Rädda sig den som kan!” mentalitet i alla partifårorna. Kan någon styra upp en sån, tack.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *