Quote This!

smile.jpg

En gång i tiden puttade DN På Stans nuvarande chefredaktör mig nedför Östermalms Torgs tunnelbanas långa rulltrappa, när vi efter Devin The Dudes konsert och en förödande sväng förbi Riche rusade mot sista tunnelbanetåget. Det resulterade i att mina solglasögon gick i kras, jag fick ett blåmärke på höften som såg ut som en smiley och ändå missade tuben hem så jag var tvungen att ta en taxi.

Istället för att sitta hemma och smida hämndplaner, vänder jag andra kinden till och ger här (ett och ett halvt år senare) istället Axel material att fylla nästa nummer med. Även om det är den fulaste formen av blogginlägg, kedjebrevsbloggandet.


Hej konsument!

Bästa promenad: Fan vet, förmodligen den till jobbet eftersom den bara är tre minuter. Man skulle kanske kunna anta att det torde vara vägen från jobbet, men det skulle ju innebära att jag inte gillade mitt jobb, och sån ångest lämnar jag till de som kan det.
Favoritgata: Eriksgatan får det bli, eftersom det är lite medeltida. Och jag tror starkt på medeltidsmodet i höst, i och med Arn The Sequel, Harry Potter och allmän säckpipehype. Alla kommer börja klä sig i tunikor av läder och se ut som de inre lajvare folk egentligen är.
Favoritdrink: De flesta bartenders klarar ju inte av hålla mer än en beställning i huvudet åt gången nu för tiden, hur i helvete ska de förväntas kunna svänga ihop en välsvarvad drinkupplevelse? Och för att blanda drinkar hemma krävs en mindre spritarsenal på lager – vilket jag saknar. Men en drink som jag, om jag nu mot förmodan skulle ha tillräckligt med högkvalitativa råvaror inom räckhåll, i så fall skulle svänga ihop är en Negroni. Den är rätt kul, framförallt eftersom den innehåller två delar respektive kärringdricka och en del gin och nästan är det som nästan blev titeln på Nas senaste skiva.
Bästa mikromaten: Har aldrig ägt en mikro i hela mitt liv, men jag har gjort mikropopcorn.
Favoritförort: Är Malmö en förort? I så fall södermalm.
Fikar gärna på: Il Caffe har trevlig personal, Finsta-målningar på väggarna och trådlöst bredband. Det sistnämnda innebär att det konstant är befolkat av opublicerade författare och folk som bara jobbar på ICA tills konstnärskarriären “tar fast”. Och att beskåda en såpass månghövdad samling misslyckade människor sitta och bekräfta varandras uppblåsta egon är ett nöje i sig.
Bästa kaffet: Kaffe är sällan gott eller bra, men det är ett gift min beroendepersonlighet skulle bli besviken på mig om jag avstod ifrån.
Bästa baren: För ett gäng år sedan ramlade jag och en kamrat in på en för oss hittills oupptäckt bar. Vi kommer in i en ganska liten barlokal med en bardisk, en bartender, två gäster och Wu Tang fucking Clan i högtalarna. Bartendern tittar på oss, och eftersom vi var ganska så unga vid tillfället väntade vi oss en gest mot dörren som resultat. Överraskande blev “Tjena grabbar, ni ska ju ha stammisöl” reaktionen istället. Så en sån tog vi. Sen satt vi kvar där. Några veckor senare var det släckt och stängt. I efterhand har jag hört att ägarna, varav killen bakom bardisken utgjorde den ena, började bråka med varandra om hur affärerna borde utvecklas, och la ner stället istället. Restaurang C, vila i frid.
Här bjuder jag mamma på middag: Sist det begav sig blev det hemma hos henne, eftersom hon tvingade mig köpa mat på vägen för sedan laga till den när jag skulle hälsa på.
Här bjuder jag pappa på middag: Han får bjuda mig, är han snål eller?
Senaste Stockholmsupptäckt: Vid den bortglömda delen av Centralstationen, det vill säga den uppe på Klarabergsviadukten, står det någonslags skräpbehållare vid två postlådor. På denne har en ambitiös person satt upp en hemmagjord spraymallad sticker med texten “Ekensberg Hooligan”. Det måste bero på att det finns en ensam stackars fotbollshuligan i Ekensberg som tappert håller supporterfortet genom att klisterlappa det centralaste Stockholms skräpbehållare. Sen tar han sista tåget hem klockan 22:06, nöjd och glad med sin insats.
Senaste teaterföreställning: Lennart Jähkel var med, men utöver det kommer jag inte ihåg så mycket. Det var badkar också.
Senaste utställning: Bevittnade obegriplig fotokonst på Galleri Andréhn-Schiptjenko för någon månad sedan. Om jag någonsin slutar tjäna mina feta bloggmoneys blir det definitivt fotokonstnär som nästa försörjelsemetod. Just den här kvinnan fotade delar av sin lägenhet ur fokus, klistrade upp på kvadratiska plexiglasplattor och sålde dem i paketpris där två kostade 150 000 och fyra kostade 300 000, med några variationer av ett par tusenlappar upp eller ner. Inte för att vem som helst skulle kunna göra konst, det tror jag inte. Man måste vara tillräckligt oförskämd att kunna sälja sina “uttryck” som något konstnärligt också, och förhoppningsvis är det en talang jag skulle kunna gräva fram.
Bästa konsertlokalen: Inte är det Berns ljudanläggning. Den är hemsk. Dipsetkonserten på Kägelbanan var väldigt trevlig och intim, kanske mycket för att jag slapp få flaskor i huvudet men också för att det innan kaoset var en väldigt bra stämning. Smart att ha hiphopkonsert på ett sånt litet ställe också, eftersom det ändå inte kommer komma några större sällskap med besökare.
En bra gå bort-present: Jag vill slå ett slag för pengarna-i-kuvertet. Visst är en flaska vin en trevlig gest, men de som kan vin är försvinnande få och de som kan kombinera sin vinkunskap med andras smaklökar är ännu färre. Däremot ett vitt kuvert med 300 bagare i – jag kan köpa mitt eget råttgift, och vi får dessutom känna oss lite maffia.
Favoritlyxartikel: Nånting som Souljah Boy snyter sig i.
Läser just nu: Författarskolan.
Läser helst: Facebookfeeden.
Favoritfärg: Det är ju rasistiskt att ha favoritfärger. Och eventuellt lite gay.
Favoritmärke: Förutom blåmärket ovan, så är det tveklöst Dangerus Skandulus. Three 6 Mafias försök att starta ett klädimperium slutar naturligtvis i rakbland, dödskallar, vampyrtänder och kroppsorgan. Det är det mest orginella rapartist-startar-klädmärke hittills, kanske framförallt för att huvudproduktionen inte består av stora mjukisdräkter med fula tryck på.
Favoritskor: Det är ju rasistiskt att ha favoritskor. Och eventuellt lite gay.
Klädkonto per månad: De två vise männen sade en gång: “Gator boots and pimped out Gucci-suits, ain’t got no job, but i stay sharp… Can’t pay my rent, cause all my money’s spent. But that’s OK, cause I’m still fly”. Det är en sådan budget jag lever efter.
Dricksprocent: Den som dricksar i procent är sjuk i huvudet. Grejen med dricks är följande: Får du bra servis, lämna växeln förutsatt att den är i själig storlek. Blir du serverad av någon som inte förstår att ta stolthet i sitt jobb, då blir det ingen dricks. Tar någon hand om dig och får dig att må bra, samt ger dig personalpriser i baren och bjuder på Fehrnet? Då gör du det regnar på den hyndan.
Modeförebild: Den här
Mest överskattade affär: Otrohetsaffären.
Det dyraste jag har köpt: Har inte hittat någonting tillräckligt dyrt än.
Favoritprodukt på Systemet: De har så sällan Cristal av rätt årgång, så det blir oftast Miller Lite eftersom etiketten ser ut som om det skulle kunna vara tvättmedel. Eller tandkräm.
Favoritprodukt på Apoteket: Apoteket har inte mina mediciner.
Bästa fyllekäket: Jag tvivlar starkt på att det finns bra fyllekäk. Men däremot är det väldigt viktigt att äta efter en ansträngande utekväll i klubbdjungeln, för att återställa mineralerna i kroppen och bygga på sin pondusmage.
Lyssnar på: Sån man blir glad av.
Bästa förfestmusiken: Något som gör hälften förbannade och hälften överlyckliga. Helst “I’m Proud To Be An American” med Lee Greenwood.
Senast gnolade: Jag gillar inte gnolare. Stop snitching.
Senast köpta skivan: Jag har faktiskt köpt en skiva i vuxen ålder, det är sant. Det var ganska nyligen och det var i Paris. Det var Cuiziniers Pour Les Filles vol III. Fast jag har fortfarande inte stoppat skivan i en skivspelare eftersom det var enklare att ladda hem den till datorn och föra över till ipoden. Men det var en trevlig upplevelse att faktiskt köpa en skiva och hålla den fysiskt i handen. Jag ska försöka göra det fler gånger.
Mitt sämsta köp någonsin: Eftersom jag bara gör impulsköp ångrar jag mig aldrig. Hurra för mig!
Dansar helst till: “I’m Proud To Be An American” med Lee Greenwood.
Senaste impulsköp: Eftersom alla inköp jag gör är impulsköp så går jag på det senaste köpet, vilket var en Carlsberg Hof. Jag gillar mellis.
Senaste secondhandfyndet: Att handla använda kläder lämnar jag till ensamstående småbarnsföräldrar på socialbidrag som kämpar för att lyckas få både mat på bordet och kläder på de osnutna ungarna. Där har jag inte hamnat riktigt än.
Fulaste klädfärg: Det är ju rasistiskt att ha favoritfärger. Och eventuellt lite gay.
Mode jag aldrig vill se igen: Det är mycket mode jag aldrig vill se igen, men eftersom modet går med 13-års-cykler så kommer jag nog aldrig slippa något hur mycket jag än vill. Cykelbyxan kanske? Vad är det för mode?
Värsta huvudbonaden: Lågt hårfäste och unibrow.
Bästa huvudbonaden: Turban.
Favoritaccessoar: Swagger.
Bil/Transportmedel: Vad betyder den här frågan? Ska jag bekräfta att det existerar bilar och andra typer av transportmedel? Kära Påstan, ni kan inte bara konstatera ett substantiv och låtsas som det är något som platsar i en enkät.
Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: När jag inte faller framåt i rulltrappor åker jag bara limousin.

4 thoughts on “Quote This!

  1. “Senaste Stockholmsupptäckt: Vid den bortglömda delen av Centralstationen, det vill säga den uppe pÃ¥ Klarabergsviadukten, stÃ¥r det nÃ¥gonslags skräpbehÃ¥llare vid tvÃ¥ postlÃ¥dor. PÃ¥ denne har en ambitiös person satt upp en hemmagjord spraymallad sticker med texten “Ekensberg Hooligan”. Det mÃ¥ste bero pÃ¥ att det finns en ensam stackars fotbollshuligan i Ekensberg som tappert hÃ¥ller supporterfortet genom att klisterlappa det centralaste Stockholms skräpbehÃ¥llare. Sen tar han sista tÃ¥get hem klockan 22:06, nöjd och glad med sin insats.”

    varken huligan eller sent. men nöjd var jag 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.