Varje dag så fifflar jag, fifflar jag, fifflar jag.

hipsturr.jpg

Egentligen ska jag skriva ett långt inlägg om vad dekadensen på internet egentligen handlar om, men det har jag inte tid med. Det kanske kommer senare.

Emil Arvidson, journalist, mailade däremot härom veckan och frågade mig (och en drös andra) om Rick Ross och varför blogghipsters gillar honom för en artikel till DN. Mina egna funderingar fick aldrig plats i tidningen, men som den fina kille Emil (säkerligen) är, så lades de upp på hans blogg. Såhär skrev jag mina svar på tal:

# Jag är intresserad av varför just Rick Ross har blivit såpass stor som han är utanför sin genre, varför han har blivit en sån crossover i till exempel Sverige. Han är knappast originell, varken i teman, rapstil eller val av beats (vilket alltså inte betyder att han är dålig, men ändå). Rappar nästan uteslutande om knark. Vad tror du är anledningen? Varför fastnar till exempel Clitspit/blog-folket för Ross istället för någon annan rappare? Varför fastnar Stureplansstekarna för honom?

Som jag ser det så är clitspittarna och övriga bloghousefolket lika stora suckers för ett välregisserat gangsterdrama som vem som helst. Och att Ross kombinerade detta med en åttiotalsestetik gjorde att han låg ovanligt rätt i tiden. Överlag så har det fascinerat mig att sydstatshiphoppen fått ett sånt genomslag i sådana forum, men det kan nog enkelt uttryckt ha haft att göra med att det var ganska lätt att förutsäga att det var nästa hiphopvåg som skulle slå stort, och att ligga lite före alla andra musikaliskt är väl en gemensam längtan hos de flesta i sådana sällskap. Alltså väljer man att nörda ner sig i Cash Money-släpp för att kunna namedroppa Hot Boyz-släpp nästa gång man går på klubben, liksom.

Dessutom är ju Ross och hans likar ganska uttalat kommerisella – “we do this to sell records” – vilket kanske dels är ett skönt avbräck mot den senaste Boyz Noize-remixen, och dels ett ganska lättbegripligt startfält med många vrår att fördjupa sig i. Överlag är ju kunskapen om hiphop ganska grund på de forumen, så det räcker med att veta att Rick var signad till Suave House innan han hamnade på Slip-N-Slide för att visa sig rik på kunskap och visdom. Och ibland känns det ju som om musikälskandet på den nivån handlar lika mycket om att bräcka varandra i kunskap som att faktiskt uppskatta basgångarna.

Gillar stureplansstekare Ross? Jag trodde faktiskt att man bara fick lyssna på vocal house om man skulle få för sig att ha ett musikintresse bredvid kreditkorten i den sfären… Men om de gör det är det säkert för att Ross rappar om knark, horor och en vulgär livsstil – lite vad som pågår i vardagen, men genom ett skönt distansierat filter så man både kan uppskatta det superhäftiga att ‘dra en lina’ och samtidigt tycka att ‘de är ju så tokiga de där rapparna’. Jag vet inte, men jag vill gärna dra tolkningar till kärlekslösa familjeförhållanden, ett dekadent synsätt på ekonomi och för stora näsborrar. Vem vet.

# Varför gillar du Ross?

En kombination av ovanstående, tror jag. Jag gillade Hustlin’, som var med på ett gäng olika mixtapes i olika versioner, och den figurerade säkert i åtminstone två år innan den släpptes som officiell singel. Så jag blev lite överraskad när min kompis Adam skulle skriva en artikel om den – “Va? Han? Nu?” ungefär – men den håller ju faktiskt fortfarande. Och jag gillar att man verkligen inte finner honom trovärdig, och han är medveten om det men bryr sig inte.

Läs mer på emilarvidson.com där andra supercoola bloggwiggers sprider lite visdom.

Jag drar mig till minnes, ytterligare en gång, min famösa spelning nere i Lund för ett tag sedan. Klockan är närmare 2 på natten, discolampan lyser upp dansgolvet, det är svettigt och rökmaskinen pumpar ut syntetrök så tjock och klibbig att man skulle kunna tro att man befann sig i en Kingstonkällare. Jag står väntar ut den välbekanta refrängen i låten som spelas när en kille kommer fram till båset.

Han är klädd i den officiella utstyrseln för en kille som är ‘nere med skiten’: New Era fitted med skärmen på sned, stor sweater med Eckö-tryck, saggin’ baggypants och en lätt stukad gångstil.

“Alltså, jag känner igen den här låten som fan! Den är med i [nån för mig helt okänd dokumentärfilm]!”

“Okej, du menar vilken remix det är? För det är en Graeme Sinden re…”

“Nej nej, låten! Alltså refrängen! Jag känner igen den som fan!”

“Eh, ja… Det är Hustlin’ med Rick Ross.”

“Jick Joss?”

“Rick Ross.”

“Rrrrrick Rrrrross? Okej, jag ska kolla upp honom!”

Tydligen är the Bosssss! inte lika stor utanför min lilla bloggvärld som jag trodde.

13 thoughts on “Varje dag så fifflar jag, fifflar jag, fifflar jag.

  1. Vilken trevlig blogg! Skulle ni möjligen vara intresserad av att tjäna extra pengar på den genom annonsering? Tveka inte att kolla in vår sida eller att höra av er.

    (Ta med fördel borta detta meddelande efter att ni läst det.)

  2. David söker helt klart pÃ¥ “hustlin” och sen lägger han ut sina fiskenät…

  3. Så var det satt, din blogg är inte hipp, nere med whatever, smart eller bra. den är TREVLIG. Litegran som gardell är nuförtiden.
    Att “David” niar dig tyder ju dock pÃ¥ att han är evil-liberal och tycker att vÃ¥rd är en tjänst.

  4. Bra skrivet Simon, du ar fantastiskt fantastisk. Men en sak, istallet for forsoka diskutera hurvida bra Rick Ross ar eller inte sa kvarstar ocksa det intressanta faktumet att han egentligen inte Heter RICK ROSS, utan nanting annat, han snodde sitt namn som Freeway fran en riktig knark kung vid Namn Rick Ross a.k.a. Freeway. Faktumet att rappare rappar om sig sjalva och ett liv dem egentligen inte alls lever eller levt ar sa deprimerande och att folk diskuterar om en artist ar bra eller inte men skiter i texterna ar annu mer deprimerande, hur fan kan man saga, Everyday I am Fiffeling men man fifflar inte for 50 Cent.

    Langa inlagg om en sjukt fattig artist ar annu deprimerande an inlagget jag skrev. Hiphop ar dod, och Rick Ross har formodligen dodat den med kompanjoner fran sodern.

  5. Just det, annu deprimerande ar att folk med for mycket fritid och med ett liv som cirkulerar kring datorn och en lokal pub har hort an lat laaaaangt innan resten av varlden ar sa fascinerande att jag bara vill roka upp 2 paket cigg for ingen som helst anledning. Sa trottsamt med folk (inte du Simon, du ar fantastisk) som ska pa ett typiskt satt saga, men den dar ar ju gammal. Fuck Stureplan, Sodamn signar ut Hardcore.

  6. Ross sÃ¥lde bäst, sen kom Snoop och sist kom Fat Joe förresten. Jag tror det är för att han utbrister “Boss!” i tid och otid som gimmick. Det är en bra gimmick tycker jag. Boss.

  7. Vad bevisar Skivforsaljningen nar allt handlar om marknadsforing. Du kan gora Aesop Rock eller RJD2 till bastsaljande artisten om du har modet och pengarna att marknadsfora ett sadant sound. Finns bara en Boss, hans namn ar Hugo!

  8. …eller Bruce Springsteen kanske?
    Fast att för att göra Aesop eller RJD2 till bästsäljande artister måste man nog göra dem bra och intressanta först.

  9. Jick Joss är en japansk hiphop-dj som är rätt stor i The Bay area. Han har BAPE-kläder från topp till tå och en liten lönnfet chihuahua som heter Kelis.

  10. Simon-

    Hur vet du att dem maste bli mera intressanta? For att du tycker sa eller for att du vet vad mainstream publiken ar ute efter? Jag tycker fan inte Rick Ross ar intressant, later som allt annat skit som gar pa Radio och TV, du berattar i din blogg, han ar precis som allt annat fran Sodern innan honom, men saljer han? Japp, tillrackligt for leva pa det. For mig ar faktumet att saken handlar om marknadsforing, for spelar MTV RDJ2 100 ggr om dagen, plus en Jamba signal som visas 100 ggr extra sa kommer du koa for kopa en RJD2 skiva. Vad du ska gilla i slutandan bestammer mainstream media. Mange Schmidt och Petter saljer, sager fan hur dalig smak folk har nar d galler musik i allmant. the good die young

    Sodamn signar ut Fuck Bruce & Scooby Doo

  11. Naturligtvis utgår jag ifrån vad jag tycker, något annat vore ju att vara förmer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *