It’s A Mans World

schlitz50s.jpg

Som någon av er, där ute i cyberrymden, möjligen observerat var det ett tag sedan det skrevs något ordentligt här på bygget. Det har förvisso aldrig varit någon målsättning för konstellerporr att vara en daglig dos internetnonsens – en kakafoni av veckans klädinköp, vänners kärleksliv och personliga betraktelser över livets oanade svängningar – att skriva dagbok på internet är något jag överlåter till de som kan det. Jag menar på inget sätt att kritisera de så kallade “modebloggarna”, det inte bara att försöka sparka in en redan uppeldad och begraven dörr utan också att överlag kritisera faktumet att tjejer har en tonårsperiod. Det verkar lite väl inskränkt, i alla fall ur mitt verklighetsperspektiv – vilket mig förmodat må vara ganska långt ifrån en tonårsflickas. Men hur som helst har den sinande takten substans gnagt en aning i bakhuvudet.

Anledningen till denna ickeproduktivitet är egentligen ganska enkel. Jag tror de flesta som försöker skriva någorlunda regelbundet drabbas av den – fast på olika sätt. Somliga går ner sig i depressioner, några hamnar i privata kriser, andra har helt enkelt för mycket annat på gång samtidigt. I mitt fall handrar det om ännu något annat: Det går helt enkelt, för att parafrasera rapparen Petter, för jävla bra nu. På alla plan, dessutom. Och att blogga lycklig är lite som att dansa nykter – något som Magnus Uggla säkert skriver låtar om. Och det är ju mycket enklare att skriva bitska texter när man inte är helt på topp. Men, kära vänner, bestörta inte. Jag ska minsann klämma ur mig ett inlägg, även om det tillkommer billiga trix såsom minnesreferat och personliga upplevelser för att lyckas komma till crayolakritan.

Så, låt oss ta avstamp där, eller egentligen i det föregående, väldigt korta inlägget härunder. Jag var nämligen i studentastaden Lund i helgen, för att spela skivor på klubben “Übergeil” på Smålands Nation. Att det var en politiskt vänsterorienterad nation var jag förvisso förvarnad om (till exempel fick jag inte använda mig av mitt alterego DJ Övre Medelklassen som artistnamn – folk skulle ta illa upp och börja kasta göteborgssten gissar jag – utan hänvisades i all enkelhet som “DJ Simon” på klubbaffischen). Jag tog ganska lätt på det, tänkte helt enkelt att arrangören var överdrivet försiktig, men framme vid klubblokalen i fråga stod det tydligt att det verkligen inte handlade om överdrifter. Det första jag möts av i dörren är en skylt där det står:

ORDNINGSREGLER: 1. INGEN SEXISM.

Det andra jag möts av är en tallrik veganmat – tydligen en del av mitt gage. Mitt skivspelande består i regel av sydstatshiphop (sexism) och Baltimore-mixar (kött). Det här blir spännande, tänkte jag, och slevade i mig bönröran. Publiken de nittio första minutrarna består av totalt fyra personer, två par som jag först tolkade som ett lesbiskt- och ett bögpar. Bögparet visade sig dock vara förmodat heterosexuellt, men kvinnan i förhållandet såg ut som en bastant liten man.

Eller kvinnan i förhållandet, får man skriva så?

Jag har med skräckblandad förtjusning läst Maciej Zarembas artikelserie “Först kränkt vinner!” i Dagens Nyheter. I korthet handlar den om rädslan hos lärare på lärarhögskolan för anmälningar från studenterna, som verkar ha åsikten att de själva (som ju faktiskt studerar till lärare dårå) egentligen vet bättre än deras mentorer, och bästa sättet att förmedla det är ju såklart att anmäla. Vadå krångligt? Läs artikelserien själv förihelvete, vad är jag, din dagisfröken? Hur som helst. Av detta kan man ju låta tankarna fara i två riktningar – den ena är den om lärandet i sig. Hur tänker man sig sin egen framtid som lärare, om man inte kan acceptera sin nuvarande situation som student som underställd lärarens auktoritet? När man själv kommer ut i arbetslivet, tror man så stenhårt på sin egen auktoritära förmåga att man inte kommer behöva drabbas av problemet? Och, i så fall, varför väljer man att anmäla istället för att konfrontera och diskutera?

Den andra av frågorna som man kan ställa sig efter lästa artiklar, är av en annan mer allmän ton. Den handlar mer om de queerteorier som presenteras i artikeln och i synnerhet det sätt de tolkas av Nilsson i texten. Bland annat så förkunnas följande:

Queertänkare anser att man borde säga “tradition” eller kanske “vana” om heterosexualiteten. Den är inte given, menar de. Inte heller är “man” och “kvinna” något naturligt. I själva verket är könen “en social konstruktion” som vi på grund av århundradens indoktrinering lärt oss att ta för givna.”

Vilket är en väldigt intressant och på många sätt sympatiskt tanke – eller man kan i alla fall höra de goda intentionerna bakom den. Men, efter ett tag, desto längre resonemangen förs, blir man fundersam. Hur menar de, egentligen?

Könen är en social konstruktion – för att köpa det resonemanget bör man anta att det är könsmaktordningen som är en social konstruktion. Det vill säga, inte bara det att mansyrken i regel är mer välbetalda utan också hela den sexuella spänningen och romantiseringen kring olikkönade. Fine. För själva könen kan jag, hur välment jag än försöker, inte förmå mig att tro vara resultat av något så simpelt som traditioner. Jag tror inte någon har lyckats övertala mig till att utveckla en snopp, hur länge de än snackat. Jag tror ändå att den hänger där av naturliga anledningar. Biologi och sånt, ni vet.

Men, med det klart, om man nu fortsätter att mena att “kvinnan” och “mannen” är sociala konstruktioner – vad innebär det? Om man inte är “man” eller “kvinna” för att man råkar besitta en sådan kroppsfunktion, vad är det som avgör om man är det då? Och vad innebär det då att vara “kvinnan” i ett förhållande?

Det queerteoretikerna gör, i och med ett sådant resonemang, är – som jag uppfattar det – att ofrivilligt lägga värderingar i orden “man” och “kvinna”. Att problematisera orden. Samtidigt som man försöker motverka en könsmaktsordning håller man sig fast vid den genom att inte låtsas om den men låta de sociala värderingar som finns i orden ligga kvar. Och, det lär väl inte ha undgått någon, framförallt inte en queerteoretiker, att “kvinnan” i förhållandet har haft en något mer utsatt position här i världen än mannen de senaste 6000 åren? Fast det kanske är poängen…

Spelningen gick bra till slut i alla fall. Det kom fler folk, och folk dansade. Kvällens mest uppskattade låtar blev överraskande nog Scottie B’s “Niggaz Fightin'” och John Farnhamns “You’re the Voice”.

16 thoughts on “It’s A Mans World

  1. När de som har kunnande och sånt har försökt forska om kön har det visat sig att skillnaderna sitter i hjärnan. Det finns generella skillnader både i fysik och beteende, olika hjärnhalvor utvecklar olika hormoner eller nåt. Precis som för massa andra djur. Sen kom nån fransman på att alla människor är unika individer som inte alltid följer de olika könens generella beteende. Så man kan inte förvänta sig nåt av nån bara för att nån är hona eller hane. Även om det verkar sannolikt.

    Precis som att man inte kan förvänta sig att en spanjor kan spanska, även om det verkar sannolikt. Typ.

    Vilket för mig betyder att värderingarna i orden “man” och “kvinna” har betydelse när folk inte orkar ta hänsyn till att alla är individer. Därför säger jag “va händer brushan” till bÃ¥de tjejer och killar. Och om man (eh, jag) vill använda fraser som “kvinnan i förhÃ¥llandet” kan jag om det krävs lätt hänvisa till att man menar den generella och ofta felaktiga stereotypen av vad kvinnan i förhÃ¥llandet har för roll. Vilket fungerar jättedÃ¥ligt, men ändÃ¥.

  2. Jag har läst boken Brain Sex. Författarna till den boken lär vara för queerteoretikerna vad Salman Rushdie är för mÃ¥nga islamister. Minst sagt mindre omtyckt. Själv tyckte jag boken – som visade pÃ¥ biologiska skillnader mellan könen, med följden att även kunskaper och förmÃ¥gor till stor del är kopplade till vilken kön man har – var rätt bra.

    Tidigare har jag inte riktigt förstått den utbredda uppskattningen för din blogg, men nu är det slut på det oförståndet. Jag vet om du bryr dig om en enskild internetanvändares åsikter om din blogg, men jag ville få sagt det i alla fall.

  3. Det där med hormonskillnader och sånt är ju världens bullshit, jag menar visst för 1000 år sedan kanske det hade någon viss betydelse att en man var starkare men de flesta av skillnaderna är ju precis som queerteoretikerna påstår: socialt kontruerade.

    Sen förstår jag inte heller det i den här tråden uttalat positiva med att leta efter skillnader hos varandra, de skillnader som finns är ju minimala, vem gynnas av att vi förstärker dem? Annat än de som vill kategorisera människor i snävare fack?

  4. Jag tror visserligen inte hormonskillnader är världens bullshit – men hormonskillnader finns nog etablerade inte bara efter kön utan ganska individuellt. Och att saker och ting, hur biologiska de än mÃ¥ vara, kan bli socialt omstrukturerade har jag inga som helst tvivel för. Att det skulle vara uttalat positivt att leta skillnader mellan varandra förstÃ¥r jag inte heller var du hittar? Det är i alla fall inte min poäng. Min poäng, om man renskriver den, är snarare en frÃ¥ga – vad tror man att man gör för framsteg genom att byta namn pÃ¥ saker men lÃ¥ter de underliggande problemen lämnas olösta?

    Det fungerar ju väldigt sällan att tiga ihjäl ett problem – frÃ¥ga vilket mobboffer nära dig som helst.

  5. Personligen tycker jag om att det finns (om det finns) skillnader mellan könen. Det vore tråkigt och oromantiskt om det visade sig att det i princip enda som skiljer sig mellan könen är könen, om man säger så. Friheten att vara som man vill och accepteras för den man är ska inte begränsas för det såklart. Vill en tjej gilla bilar är det självklart fritt fram, även om jag inte tror att det bara är sociala konstruktioner som gör att de flesta av de hellre leker med dockor.

  6. Simon: Yes, det var mest Martins kommentar jag försökte bemöta, nu blev det det lite diffust sorry.
    Och Martin: Nja, förvisso är hierarkiska (konstruerade enligt mig) skillnader en förutsättning om man ska ha ett fungerande samhälle. Men att tillskriva olika egenskaper till kön anser jag bara känns rent konservativt.

  7. Trevligt med nÃ¥got som faktiskt skulle liknas vid en debatt i ett sÃ¥nt här sÃ¥pass seriöst inlägg… Vanligtvis gÃ¥r de här inläggen spÃ¥rlöst förbi.

  8. Det är kanske sÃ¥ att alla jämställdhets- och gayföresprÃ¥kare vill besluta att män ocksÃ¥ ska ha rätten att föda barn och att bara kvinnor ska jobba som “flyttkarlar”? Samhället har sett ut som det har gjort för att vi är olika. Vi är inte olika för att nÃ¥gon bestämde för mÃ¥nga tusen Ã¥r sedan att flickor ska tycka om dockor och klänningar och pojkar ska vara fysiskt överlägsna, och hur mycket man än tycker att det vore ju ett steg i rätt i riktning om det kunde bli barrn när tvÃ¥ kvinnor gnuggar sina kön mot varandra sÃ¥ fungerar det inte sÃ¥. Vi är lika mycket djur som korna, och försök fÃ¥ en tjur att kalva. Biologi, idioter.

  9. Bay: Det är synd om dig, jag vet. Men argument av typen “Om det här ska tillÃ¥tas, jaha vad kommer härnäst?” är SD-efterblivet och det bemöter jag inte ens med spott.

  10. Det är inte särskilt synd om mig, och det är kanske därför jag inte har några problem med att erkänna mig själv som kvinna och helt olik mannen.
    Vi är födda med olika förutsättningar. Varför kan man inte bara acceptera det istället för att försöka vinna över det med intelligens? Det är nämligen inte alls särskilt intelligent.

    Och vad du, Kristoffer V, menar med “argument av typen ‘Om det här ska tillÃ¥tas, jaha vad kommer härnäst?’ är SD-efterblivet och det bemöter jag inte ens med spott” förstÃ¥r jag inte alls. Jag ser inte den typen av argument i min kommentar och det är väl svÃ¥rt att se den meningen som ett argument, precis lika lite som ditt “det är synd om dig” är ett argument. Att du sen bemöter min kommentar mÃ¥ste ju vara bättre än spott, och jag tror inte att det var din mening, sÃ¥ din poäng försvann nÃ¥gonstans pÃ¥ vägen och blir obegripligt meningslös.

  11. Fantastiskt inlää¨gg, hoppas att du hade det trevligt i Lund trots källarlokaler och fingerborgsstora järn.

    Så till allvaret, det här med kön som en social konstruktion skapades ju av hon Judith Butler. En synnerligen svårtolkad och bitter kvinna. Men det jag har kunnat uttyda från det hon skrivit är att hon menar att eftersom det finns människor som föds utan/med varken kuk eller fitta så är den tudelade könsordningen en social konstruktion. Dock ska det sägas att den här Butler har ett extremt invecklat och akademsikt resonemang som, i princip, går ut på att gardera sig från att ha fel.

    I vilket fall, läs gärna mer här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Judith_Butler

    Och notera gärna att hon själv har upplöst genus/kön osv.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *