Mr Vain

Hahaha

Sist det debatterades om kultur, alltså den sortens kultur som oftast kostar en liten slant, som troligtvis kräver åtminstone en gymnasieutbildning som inte var direkt yrkesorienterad och som få människor egentligen förstår att de inte förstår, var jag lite sent ute (även om jag har för mig att jag nämnde det hastigt).Då handlade det mest om finkultur versus fulkultur, även om folk gjorde sitt bästa för att undvika det senare ordet.

ODD at Large, det lilla hipstermagasinet för inbördes beundran, lanserade med dunder och brak ordet skarpkultur. Vad det egentigen betydde lyckades väl aldrig riktigt sprida sig, trots ett högtravande manifest och flertalet referenser till begreppet i tidningen. Eftersom det knappt är någon annan än redaktionsmedlemmarna som egentligen läser tidningen är det kanske inte så konstigt heller, men för att summera begreppet kan man väl säga något i stil med:

“Vi känner att vi också vill klassas som intellektuella, trots att vi gillar Mcdonalds, oversize-mode och The Fanny Pack. Och eftersom vi läst Dostojevskij, vilket man kanske kan klassa som fint, så låtsas vi att vår skräpkultur blir mer accepterad om vi döper om den.”

Rädslan för att man, trots 120 universitetspoäng i olika former av onödigt vetande, fortfarande inte förstått vad som får Horace Engdahl att komma för tidigt, måste vara fruktansvärd. (Att Horace ständigt får symbolisera den svårare och kanske mer sofistikerade sidan av kulturen, i egenskap av att offentliggöra finkulturens motsvarighet till Vattenfestivalen varje år – Nobelpriset i litteratur – säger väl ganska mycket…) Att annars gå till såna extremer för att skärma sig från att man faktiskt tycker om någonting som andra, typ bönder och ensamstående mammor, kan förstå, verkar ju aningen drastiskt.

Men debatten som pågår just nu, i fågel-, fisk- och mittemellankulturens Sverige, är den om Maja Lundgrens Myggor och Tigrar. Tydligen har Maja namngivit tidigare chefer, kulturpersonligheter och annat löst folk i inte särskilt smickrande ordalag. Något sådant är naturligtvis bara att applådera, dels för att det är en skön pryl att rucka folks trygghetsuppfattningar, men mest för den omdelbara PR-effekten av det hela. Jag menar, jag har inte läst ett ord men ändå skrivit ett hundratal hittills om spektaklet, bara en sån sak!

Björn Ranelid pekas ut som en person som diskuterar urinvanor, och blir bevisligen så förbannad att han drar ner den v-ringade t-shirten ända ner till naveln. Samtalet i fråga har enligt Expressen handlat om flickor som inte vågar gå på snuskiga skoltoaletter. Detta var ju naturligtvis ett manschauvinistiskt övergrepp (för att män inte får diskutera skolflickor? Jag var inte där, jag vet inte, men jag litar på Maja).

Det finns två saker med den här debatten som inte går ihop.

Dels den öppenbara: diskussionen handlar inte om kultur utan om jämställdhet, även om den som vanligt hamnar i män-är-djur-träsket, och på då sätt förlorar all möjlighet att fånga upp för begreppet tidigare icke frälsta.

Men också den mindre tydliga, och det är försöken till att förklä det hela till nånting som handlar om Kultur. Männen (och kanske ett par kvinnor?) som är bovarna i historien målas ut som Kulturmaffian. Till viss del handlar boken också om camorran (italiensk maffiaförgrening) i Neapel. Att en sån smal och liten grupp människor tillåts hålla ankdamm i såpass stort utrymme är rätt underligt. Framförallt eftersom de allra flesta människor egentligen skiter totalt i om Håkan Jaensson tog nån på personalfesten på tuttarna – man känner ju inte (knappt ens till) killen i fråga. Men det finns någonting enormt kittlande i att kunna relatera till den här lilla lilla gruppen.

För någonstans har vi alla skrivit under att deras defintion av kultur är den som stämmer, även om kultur egentligen betyder “odling” och Kulturmaffian inte styr någonting över huvud taget som egentligen intresserar. Det gör däremot den riktiga maffian, det är därför man betalar 150 kronor för inträde när man går ut och rullar hatt, och det är därför ett ställe som Grabbarnas fortfarande kan stå kvar.

5 thoughts on “Mr Vain

  1. Ofan, just det. Fast det är ju trevligt med öppen bar så jag låter det stå kvar ändå.

  2. Kul att du skriver igen. Öppen bar är farligt. Kulturmaffia är nog inte så farligt. Ge mig mer!

  3. allsÃ¥ bilden är ju rolig pÃ¥ det sättetr att man ser det som en don’t medans vice skulle se den som en do.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *