We are all the winners

Community

När jag inte uppdaterar Konst eller porr? brukar jag för det mesta pyssla med betydligt vettigare saker, som att dricka öl, dansa new rave eller arbeta för att ha råd att dricka öl och dansa new rave. Den lilla fritid jag har på internet är begränsad, och antalet längre sessioner (det krävs naturligtvis flera timmars dedikerat arbete för att prestera ett konstellerporr-inlägg som når tillräcklig standard) är ganska få. Men nu har det dykt upp ytterligare ett förhinder – och därav den senare tydligt bristande uppdateringstakten här.

Jag har upptäckt så kallade internetcommunitys.

Skrämmande ofta då jag har varit ute och druckit öl och dansat new rave har människor, riktiga fysiska personer alltså, frågat om jag har en myspace-sida.

“För att kunna snacka med varandra” har sedan förklarats som anledningen till varför man skall anamma dessa nya lunarstormvarianter.

“Men vi snackar ju nu?” replikerar jag, men mina mothugg slås ner som struntprat.

“Det är grymt, man kan snacka med ytliga bekanta och folk man nästan aldrig träffar hur lätt som helst!” menar någon.

“Men du är ju en ytterst ytlig bekant, och vi klarar ju av att frottera oss i varandras insiktsfulla åsikter såhär, live, utan att ha en myspacesida emellan oss!” menar jag. Men då brukar personen ha tröttnat på den typen av avancerade käftrörelser som kommunikationsredskap för länge sedan och har troligtvis smugit iväg till ett tangentbord någonstans för att ‘chatta’.

Så vad gör man om inte kryper till korset? Och det finns ju mycket mer än myspace. Jag har fastnat för facebook, som tyvärr inte kan stoltsera med att alla hippa klubbar har en egen sida eller att man kan läsa Petters blogg, eller nåt, men å andra sidan är det en förhållandevis användarvänlig sida som går att använda. Myspace är ett myller i dåliga designlösningar. Men det stora (och aningen sjuka) med facebook är att du får reda på vad alla dina kompisar (ytligt bekanta, alltså) pysslar med, detaljerat och uppsatt på en liten lista varje gång du loggar in.

Så efter att ha suttit i två dagar och spanat på vad vem som pratar med vem, vem som är med på vems foton och vilka som har skojigast undertitlar på sina användarprofiler råkar jag snubbla över en annons levererad via googles annonstjänt. Googles annonser syftar på att träffa rätt målgrupp genom att genereras efter vad du besöker för sidor, söker på google efter och säkert andra sjukt läskiga parametrar (de filmar dig i sömnen!) så att annonserna skall vara relevanta just för dig.

Google Adwords

Tydligen har mitt communityanvändande i ganska hastig takt förvandlat mig till en kärlekstörstande psykopat som inte vet hur man pratar med tjejer. Rackarns.

PS: Höll på att glömma – se till att lyssna på en låt med H.A.W.K., helst igår. Då var det årsdagen sedan han överraskande sköts till döds. Vila i frid.

PS 2: Oh Word telling it like it is.

2 thoughts on “We are all the winners

  1. Vad var det jag sa! Du ska passa dig för sådana där saker. Man träffar folk och snackar med dom. Om det då visar sig att man inte har ett smack gemensamt släpper man det och går vidare. Myspace är till för artister först och främst men används av folk som är trötta på letandet efter vänner. Myspace ur mina fördommar är en plats där folk spionerar på varandras vanor bara för att hitta eller skapa något gemensamt att prata om. Kanske inte så illa egentligen men jag måste ju klaga.

  2. Jag har hittills inte träffat en enda ny människa på något av de communities jag införskaffat medlemsskap på. Alla jag har som vänner och kontakter är sådana som jag känner på riktigt, och hellre pratar med i verkligheten. Det är något, annat, oförklarligt, som är lockande med grejen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *