Semestersabotören

Det är sommar och sol, semestertider och luften surrar av en del mordlystna getingar och en annan, ganska teoretisk, stämning om ledighet och lata dagar. Naturligtvis bör man ägna sina lediga dagar till rent kroppsarbete varvat med kartläggningar av celebra psyken.

En förhållandevis liten men ändock viktig del av denna sommar har jag spenderat i en bil, lyssnandes på Michael Jacksons “Dangerous”, som släpptes 1991. Förutom den något försenade men likväl självklara insikten att det var efter den här skivan det började gå käpprätt åt helvete förstod jag också att en av min barndoms största musikupplevelser faktiskt var direkt kopplad till min relativa låga ålder, snarare än en redan då välutvecklad musiksmak. De låtar jag verkligen anser vara geniala på den skivan är samma låtar som jag hoppade över när jag spelade den i pojkrummet.

Men mest överraskande var att Michaels nuvarande leverne, med tokiga sheikkompisar, pedofilirättegångar och Peter Pan-nöjesparker, överskuggade lyssnandet även för mig, ett inbitet Michael-fan som jag är. Michael är numera inte en riktig person, han har blivit ett fantasifoster av sin egen uppfattning av den enorma massmediala bild som målats upp runt honom. Han finns inte längre på riktigt.

Michael slog igenom som spädbarn, jollrade monsterhits i vaggan och är helt klart ett musikaliskt geni. Är det någon som över huvud taget tvivlar på att det rör sig om autism? Elton John, Mariah Carey, Mozart, Cam’Ron och Lisa Ekdahl har alla genomgående autistiska drag kring sitt musikskapande. Det måste man ha för att ta sig igenom mediabruset och den allmänna skivbolagslagstiftade motviljan att låta folk lanseras. Att orka vara “artist” kräver en sjuklig dedikation. Till och med han som känner en båt, Basshunter, har ju språngande Tourettes! Det är inte bara jätteroligt, det är en psykisk sjukdom också.

Men säg att du har ditt autistiska drag, som är att snorta kokain från Patrik Sjöbergs dase, du har lyckats kliva igenom tre månader med 56 andra apor med samma störning i ett Big Brother-hus, och till slut står du där på Labbets toalett med ett skelögt leende. Sen kommer det en fotograf, för du är ju tydligen intressant, och dokumenterar det hela. Vilken enorm psykisk påfrestning lär inte det innebära? För samtidigt som din sjukdom matas med bekräftelse: “tjena, här var det längdhoppare i hela ansiktet på mig!”, får den lilla del av dig som fortfarande lyckats hålla sig frisk ett sjujävla slag i ansiktet: “det där är ju inte jag! eller är det?”… Man är ju sällan medveten om sin egen sjukdomsbild, sägs det.

Varje sådant fotografi, varje liten notis i tidningen, var viskande kommentar bakom dig i krogkön och alla syrliga blogginlägg slår bort en liten del av den delen av dig som fortfarande frisk. Sen beror det på hur pass sjuk du var från början hur länge det dröjer innan du talar ut om hur du gråter dig till sömns varje natt för att din familj är på solsemester “och det är så jobbigt att vara ifrån dem”…

Är du kändis och undrar om du är i riskzonen? Testa dig själv!

* Om du gjort något bra, eller något dumt, känner du dig då tvungen att skicka ut ett pressmeddelande?
* Tror du att du tjänar mindre pengar på ditt yrke för att blekfeta ungdomar sitter och laddar hem din musik utan att egentligen lyssna på den?
* Har du slutat bära underkläder?
* Dejtar du för tillfället någon som Paris Hilton kan ha smittat med någonting?
* Är du Paris Hilton?
* Tror du att du slagit igenom för att du under någon period varit mobbad i skolan?
* Har du blivit tillfrågad att ställa upp som öppningstalare för Pride-festivalen?
* Vägrar du inse att du inte är en musiker utan bara en datanörd som råkat göra en ganska osannolik one-hit-wonder?
* Har du blivit anklagad för pedofili och försöker bortförklara dig med att du bara är en snäll och vanlig kille genom att dansa till R. Kelly?
* Adopterar du barn till höger och vänster och döper dem till saker som liknar läkemedelsprodukter?
* Vill du “ge något tillbaka till samhället” och tror att du kan göra detta genom att vika ut dig?
* Kan du bara leva omgedd av en viss typ av färgnyans på tak, väggar och golv
* Tycker du att det är dags att starta ett unikt parti med samma åsikter som allt och alla?

Har du svarat ja på en eller fler av dessa frågor, eller om du inte förstår testet, så är du helt klart i riskzonen.

3 thoughts on “Semestersabotören

  1. Du öh… Sorry att jag frÃ¥gar men… Kolla, fet text!… Var inte Patrik Sjöberg höjdhoppare trots allt?

    Briljant inlägg förövrigt. Och koalor snortar eukalyptus, det vet alla.

  2. Patrik Sjöberg, innan han slog igenom som kolatorsk, hade någon slags karriär som underhållningsdjur ja. Tror han hoppade över pinnar.

  3. återigen är jag aningen för frisk för att lyckas..

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *