Fick en kommentar:
“Anonymous Says:
hej… S MAGAZINE… konst eller porr? är modell o blivit erbjuden en editorial (om det ens kan kallas det) o vet inte än vad jag ska göra. Tidningen är Dansk, mycket känd inom fashionvärlden och anses som ett prestigejobb… konst eller porr?
KOLLA PÅ www.spublication.com
tackar!!”
Hej Anonymous och tack för ditt brev!
Det är ingen lätt fråga du ställer.
Det första man måste ta ställning till är ju naturligtvis nationaliteten. Således bör du rannsaka dig själv och fundera över huruvida du kan tänka dig att vara en del av något som producerats av danskar. Danskar är ungefär som skåningar på amfetamin; konservativt bräkande, bakrusiga islamofober med spritsvullna bukar och illasittande koftor. Danmark är också ett väldigt platt land, vilket ter sig onaturligt.
Så sent som strax innan jul gick Dansk Folkeparti ut med ett svar till den klassiska frågan “Ska vi ge Skåne till Danmark?” där de menade “Jæ før faen, det ska ni”. Jag frågar mig dock hur genomtänkt detta egentligen var, då partiet också uttalat vill minska och reglera invandringen - de skulle inte bara få en plötslig massa svenskar på halsen, Skåne är det landskap i Sverige som tar in flest invandrare per år. Dansk Folkeparti har nästan 14% av de danska rösterna.
Danmark är dessutom helt öppet med i den militära alliansen NATO, vilket ju naturligtvis är ve och fasa! Sverige bara är med i smyg (mycket bättre).
Kom ihåg att även när Danmark försvinner, vare sig det handlar om växthuseffekter eller terroristbomber, kommer minnet av Danmark leva kvar i mannaminne, i alla fall i de nordiska grannländerna, i tiotals, kanske hundratals år. Det vill säga, du kan inte ställa upp på fotografering om du inte är beredd att försvara dig och ditt medverkande inför dina barn, barnbarn och dylika generationer.
Har man dock inga problem med detta, första hinder, så bör man istället brottas med nästkommande dilemma: Tidningens ställning i modevärlden, och vad det innebär egentligen.
Mode är i grund och botten en väldigt bra grej, en stilmarkör som skiljer gräddan från mjölken. I allmänhet ger sig modet uttryck i kläder, som allt som oftast ritas av mer eller mindre psykiskt labila entusiaster med olika former av statliga bidrag - beroende på till vilken nivå i modehierarkin de avancerat - och tillverkas i främmande länder av barn i alla åldrar. Det finns olika kanter i modevärlden, enkelt uttryckt en smal och en bred sådan. På den bredare kanten agerar de större, så kallade modehusen, som inte bara upplysta känner till. På den smala sidan huserar mindre aktörer i stil med Ann-Sofie Back, Carin Wester eller Christian Wilhelmsson.
Sedan finns det olika former inom modeskapande. Det finns det klassiska “tidlösa” som mest handlar om balklänningar, tygsvall och högklackade lackskor i en aldrig utdöende prinsessadröm, och en yngre, hippare och mer t-shirt-orienterad variant med kaxiga färger, svår typografi och technobas på catwalken.
S Magazine verkar sälla sig till den senare varianten, till exempel så är den hustidning i American Apparel-butikerna – hippt – och visar modebilder utan kläder på – svårt.
Då den också är tjock, tung och har glansigt omslag kan man förlita sig på att det handlar om en dyr tillverkning, även om den är till hälften fylld med kondensdrypande annonser. Troligtvis innebär detta att det är ett par så kallade eldsjälar som ligger bakom; Kraftigt läpstift, rak lugg, mörkt fodral med intressant skärning och cigarettmunstycke för att det ser rätt ut. Alternativt stora glasögon med tjocka, färgglada ramar, byxorna upprullade till strumpmynningen och en liten rund mössa lite nonchalant snett på huvudet. Det är alltså kreddigt så det ryker om det: Att ställa upp i tidningen är alltså en klar fördel om man till exempel skulle vilja slentriannamndroppa något nästa gång en ytlig bekant med stolthet i rösten berättar att de känner någon som jobbar på Vice.
Men, allt detta åt sidan. För att reda ut huruvida en tidning av det här slaget är konst, eller porr, måste vi först bana ut vad konst och porr egentligen innebär.
Konst är i grund och botten ett sätt för självutnämnda konstnärer att uttrycka sig. Vem som helst kan kalla sig för konstnär, och vad denne anser som sitt uttryck bör således också vara konst. Men eftersom man måste sätta någonslags begränsning runt konsten får vi nog ta och gå efter gängse uppfattning. Och en snabb överblick av samtidskonsten, dåtidskonsten och en gissning om vad framtidskonsten kommer innehålla, ger oss ett tydligt tecken på vad du behöver göra för att lyfta exempelvis en bild på ett papper från en så kallad illustration, till konst. Det handlar i mångt om mycket huruvida du får ligga eller inte. Ponera att du har ritat en häst - det är en illustration. Men, ponera att du ritat en häst med en penis - det är konst. Ponera att du ritat penisen i pannan på hästen, likt ett enhörningshorn - då är det stor konst.
Konst, enkelt uttryckt, är alltså ett allmänuttryck utsmyckat med sexuell frustration.
Porr då? Det är just här det blir komplicerat eftersom det i grund och botten handlar om samma uttryck och känslor, med en stor skillnad. Ponera nu att du får ligga, men du har ändå ritat den där hästen med en penis i pannan. Detta innebär ju naturligtvis inte att du ger uttryck för någonslags sexuell frustration utan snarare tvärtom - du är så överkåt att du inte kan låta bli att göra hästen lite upphetsad.
Du är lite sjuk i huvudet helt enkelt, men det är ok. Det är 2008.
Så, anonymous, svaret på din fråga om huruvida S Magazine är konst eller porr, blir ett gammalt visdomsord jag tror att Joakim Pirinen myntade, och en motfråga:
Det är inte konst om man kan onanera till det.
Kan du det?
