Det har uppstått en slags stiltje i uppdateringarna här på Konst eller Porr?… Problemet ligger någonstans mellan att jag tyvärr inte är en slappt frilansande kulturjournalist (med all dödtid det måste innebära) och att världen i sig anställer E-Type som skönhetsråd. Det blir väldigt svårt att toppa den utnämningens grundkomik. Det är helt enkelt svårt att hitta någonting tillräckligt motiverande att skriva om. Den tidigare debatterade högkulturen skulle kunnat leda någonstans, kanske, men när Förortsungar tar hem storslam på Guldbaggegalan (som ju naturligtvis är finkulturens förkämpar) är det smärtsamt tydligt att ingen lyssnar ändå.

Göta Kanal 2: With A Vengences omotiverade genomslag hos den svenska biopubliken må ha överraskat många, men som alla filmer värda att minnas vann den ingen guldbagge. Taskigt. Filmens storstjärna, Janne “Loffe” Karlsson, är ju i grunden trummis. En annan trummis, det är The Roots-medlemmen ?uestlove.

The Roots är en gammal hiphopgrupp från Philadelphia, mest kända för sina liveakter (de spelar nämligen instrument på riktigt) och att de alltid är lite tråkigare än vad man tror. “What They Do”, singeln från deras tredje album “Illadelph Highlife Halflife” som kom 96, är fortfarande den bästa låten de gjort och det mest på grund av att den ikläddes en skojig video.

Men vad ?uestlove bidragit med är en allmänt utbredd arbetslöshet bland hiphoptrummisar. Det spelar nämligen ingen roll vilken hiphopartist det är som uppträder, om artisten behöver ett slagverk i bakgrunden är det alltid just denne ?uestlove som sitter med trummpinnarna. Och det handlar inte bara om hiphoppare; alla från Christina Aguilera till Hank Williams Jr. har bett om att få lite street cred bakom cymbalerna.

Frågan är bara hur mycket street cred man får av att anlita en högskoleutbildad jazztrummis, mickfrilla till trots. I dagar som dessa när folk som Tiger Woods, Lupe Fiasco och Barack Obama lyckas med konststycket att vara både svarta och nördiga samtidigt har det blivit klart att det inte längre räcker med hudfärgen. Problemet är bara att eftersom ingen annan kunnat försörja sig på yrket under ?uestloves monopol har alla potentiella mästerspelare gett upp och står nu i drive-thru-kassan på Wendy’s.

Bristen på trummisar har blivit så påtaglig att rappare med krampaktig gangsterimage blivit tvugna att vända sig till buskisbandet Blink 182s Travis Barker, som trots att han är vit, anorektisk och har mohawkfrisyr faktiskt prytt hela kroppen med tatueringar och på det sättet tydligen har ett ghettopass.

Tack för det, ?uestlove.

Ikväll är det, äntligen, Guldbaggegalan. Som vi har längtat.

Årets värd är Sissela Kyle, och hon är ju rolig. Framförallt är hon inte Björn Kjellman. Det är förvisso få människor, till antalet räknat, som är Björn Kjellman - eniro.se hittar 19 stycken - men alla val av någon annan bör ändock applåderas. Eller, de skulle ju kunnat välja Filipochfredrik, och ett tydligare tecken på personlighetsstagnation inom svensk media är väl svårfunnet.

Konst eller Porr? har naturligtvis inte sett något av de nominerade bidragen, men kommenterar friskt ändå.
Bästa film

• Farväl Falkenberg
  Farväl Falkenberg har ett gäng nomineringar, och det är tydligen kritiker-praxis att gilla den här filmen.
• Förortsungar
  Nationalteatern 2006 eller? Nåt sånt.
• Storm
  En svensk The Matrix, eller så. Skojigt initiativ, tycker jag ändå. Men är inte Eva Röse med? Alla hatar väl Eva Röse?

Farväl Falkenberg tar, framförallt med tanke på motståndet, hem insekten för denna kategori.

Bästa regi

• Jesper Ganslandt (Farväl Falkenberg)
  Se ovan.
• Ylva Gustavsson och Catti Edfeldt (Förortsungar)
  Folk som heter Catti får mig osökt att tänka på barnprogram. Catti spelade dessutom “Sörgards-Lisa” i Alla Vi Barn i Bullerbyn, tydligen. Om det gör henne till en av Sveriges topp 3 långfilmsregissörer är svårtytt. Men filmen heter ju “Kidz In Da Hood” på engelska, vilket måsta vara en homage till Boyz In Da Hood.
• Anders Nilsson (När mörkret faller)
  Ja, precis. Steget från Livvakterna och Nolltolerans till Jag-vill-också-vara-Bergman-drama är tydligen in te så långt som man skulle kunna tro.

Svårare kategori det här, det vore roligt om Anders “Tredje Vågen” Nilsson tog hem det. Men oddsen talar ju för Jesper.

Bästa kvinnliga huvudroll

• Haddy Jallow (Säg att du älskar mig)
  Jag gissar att det här är den där våldtäktsfilmen som ingen såg? Såg hur som helst så uttalade sig Haddy i en intervju om att hon inte var skådis, och det är ju ett statement som säkert går att backa upp.
• Oldoz Javidi (När mörkret faller)
  Spelar rollen som lillasyster till hedermordsoffer. Verkar bra på pappret i alla fall.
• Amanda Ooms (Sök)
  Har tydligen dejtat både Thåström och Thorsten Flinck. Det kanske man förtjänar någon slags belöning för?

Två unga invandrartjejer och Amanda Ooms. Klappar sig nomineringsjuryn på magen nu när de fick med så mycket mångfald på en gång? Tror på Oldoz som vinnare; våldtäkter är inte lika lätt att skylla på andra kulturer och ligger på det sättet smärtsamt mycket närmare vår verklighet. Blir nog bäst om man ignorerar det istället.
Bästa manliga huvudroll

• Jonas Karlsson (Offside)
  Det släpptes bara tre filmer som hette Offside 2006. Jonas var med i en av dem.
• Anastasios Soulis (Underbara älskade)
  Har spelat son till Mikael Nyqvist åtminstone två gånger. Det måste skapat ett eller annat trauma.
• Gustaf Skarsgård (Förortsungar)
  Det enda kändisbarnet som egentligen förtjänar respekt är Anton Körberg.

Tight kategori, ingen av de nominerade förtjänar väl att vinna egentligen. Men vafan, ge skiten till Jonas då.
Bästa kvinnliga biroll

• Lia Boysen (Sök)
  Vågar inte skriva något drygt här, hon kanske kommer efter mig med boysen. (Hohoho)
• Lena Endre (Göta Kanal 2 - Kanalkampen)
  Äntligen får Göta Kanal 2 en nominering. Att det skulle dröja ända till kvinnliga biroll, vem hade trott det? Nåväl, den lär väl få biopublikens pris också.
• Lena Nyman (Att göra en pudel)
  Jag är nyfiken. Gulsot.

Bästa manliga biroll

• Peter Engman (När mörkret faller)
  Tydligen en i Dramaten-ensemblen. Vilket talar för att han uttalar sina. Repliker. Tydligt. Och med överdrivna. Pauser.
• David Johnson (Farväl Falkenberg)
  Spelar sig själv! Det är svårt har jag hört.
• Anders A Rosendahl (Hemligheten)
  Sveriges svar på William H. Macy, i alla fall till utseendet. Vad Hemligheten är för film har jag dock inte lyckats lista ut.

Tippar på att David rullar hem det här.

Bästa manus

• Jesper Ganslandt och Fredrik Wenzel (Farväl Falkenberg)
• Ylva Gustavsson och Hans Renhäll (Förortsungar)
• Anders Nilsson (När mörkret faller)

Känns filmerna igen? Jo, precis, det är samma filmer som i alla andra nomineringar. När Mörkret Faller har ju slängt in en massa ångest i ett och samma manus, det kan vara ett lyckat grepp.

Bästa foto

• Crille Forsberg (Om Gud vill)
  Amir Chamdin och Cardigans-Nina gör film! Klart de ska få någon slags nominering i alla fall.
• Peter Gerdehag (Hästmannen)
  En kille med skägg och tre hästar. Verkar sjukt bra.
• Linus Sandgren (Storm)
  Svensk cyberpunk eller nåt.

Heja Hästmannen!

Bästa utländska film

• Att återvända/Volver (Regi: Pedro Almodóvar)
  Ojoj, en ny film av Almodóvar. Den måste ju nomineras överallt!
• Babel (Regi: Alejandro González Iñárritu)
  En film om folk som har problem. Är du från västvärlden löser det sig, är du någon annanstans ifrån går det åt helvete. Hows that for a moralkaka?
• De andras liv/Das Leben der Anderen (Regi: Florian Henckel von Donnersmarck)
  Jag tycker alla skall döpa sina barn till Florian Henckel von Donnersmarck. Sjukt bra namn.

Fantastiskt högtravande kategori. Varför existerar den?

Utöver dessa kategorier finns bästa dokumentär (där Carl Johan De Geer borde vinna, mest eftersom Med Kameran Som Tröst del 2 kan vara den bästa svenska filmen någonsin), bästa kortfilm (är det verkligen riktig film?), biopublikens pris samt lite diverse hedersbetygelser och Ingmar Bergman-jidder.
Galan går av stapeln ikväll på Cirkus i Stockholm, och direktsänds i SVT 1. Själv kommer jag inte vara på plats, eftersom det är måndag och på måndagar dricker man måndagsöl.

Punkt SE, den där gratistidningen i dasspappersstorlek alla försöker undvika att bli påtryckta utanför en tunnelbaneentré nära dig, har äntligen slagit ett slag för att flytta journalistiken ytterligare ett steg närmare den absoluta nollpunkten.

Den 12 januari publicerades en krönika titulerad “Frihet åt hela världen”, undertecknad Johan Edström, 21 år från Gävle. Sjukskriven.

Johan tycker inte om USA, och verkar fortfarande vara upprörd över de tre minuters tystnad som hela västvärlden och stora delar av resten av jordklotet deltog kollektivt i för att respektera offren i World Trade Center-attacken för fem och ett halvt år sedan. Varför detta plötsliga utbrott nu, i mitten av januari 2007?

I slutet av september 2001 publicerades exakt samma krönika, dock under rubriken “Vem bryr sig om övriga världens offer?”. I nättidningen Sourze, som ju var som nånslags upphöjning av lunarstormdagboken till journalistik, skrev rapparen Ken precis samma rader som Johan ovan. Vilken sjuk slump!

Ken är inte en av de personer jag förväntar mig besitta en solid omvärldskännedom, eller ens en nyanserad bild av den, och även om jag tycker det är beklagligt att Ken har för sig att USA nyttjar sin position som stormakt och bestämmer lite hur de vill på eget bevåg - om Israel / Palestina, om Balkan, om världen - så kan jag förstå att han har det. Om sedan en sjukskriven bonnläpp med skrivkramp visar sig ha lika dålig världsuppfattning och dessutom såpass låg tröskel att han plagierar hela Kens text (om inte Ken (som nu för tiden tillhör Sveriges bästa rappare, Cutta Dom är ond!) tagit rappkreddkarriären på allvar och blivit ghostwriter) och skickar in den till Punkt SE för publicering, det är väl sorgligt men inte helt otroligt som scenario ändå…

Däremot att texten passerar via allsköns medarbetare på “tidningen”, sätts i tryck och ges ut! Det är bara beklagligt.

Shoutout till Jonathan!

Bonus: Jag slänger in ett citat från Märta Myrsteners blogg (som länkas i kommentarerna), som jag tyckte var fint: “Jag känner mig bara så himla förbannad på Aftonbladet och hela det här jävla idiotsamhället idag.”

Nyhetstrenden just nu skulle kunna vara kannibaler. De hotar professorer, äter barn och uppför sig allmänt illa.

Häromdagen upptäcktes det i Frankrike att scitzofrena kannibaler kanske inte är det bästa fängelsecellsällskapet. Föga överraskande kan tyckas.

“Den franska tidningen Le Parisien rapporterar att delar av kroppen tillagats på en liten spis i cellen och att en stekpanna med spår av fett och lök har tagits i beslag för analys, skriver Daily Telegraph.” (Aftonbladet rapporterar om att Daily Telegraph rapporterar om att Le Parisien rapporterar…)

Men det är inte vad det här inlägget handlar om.

Kannibalen hette nämligen Nicolas Cocaigne. Cocaigne, smaka på det.

Det låter som en hiphopkonjak, och någonting din favoritrappare borde börja namedroppa när som helst nu när Hpnotiq blivit ohippt.

Senaste numret av Nöjesguiden handlar om Priset.

Det handlar om Stockholm, Götlaborg och något som kallas för “Malmölund”. Det är med smärta jag konstaterar att Stockholm förlorar. Stockholm förlorar allt, och inte bara för man har det absolut sämsta fotografiet över de nominerade (Götlaborg och Malmölund har klassiska klassfoton där alla står i rad, enkelt och välfungerande. Stockholm presenteras lite snett från ena kortsidan, troligtvis för att hälften av de som fotograferades behövde lägga sig i bellerinaposer för att vara säkra på att se så efterblivna ut som möjligt på bilden).

De häringa ungdomarna, som får äran att representera Stockholm, lider av enorma Last Nights Party-komplex, och får mig att må illa.

Konst eller porr? ställde ett par frågor till några anonyma deltagare från plåtningen.

Den här snubben, vad fan är hans grej?
Haha

Var det inte sjukt jobbigt att vara med på den plåtningen?
Jo, alla är typ så jävla framåt eller fejkat bakåt att de inte bryr sig något alls.

Är Nacht bra eller dåligt för klubbsveriges framtid?
Skitsamma om det är bra eller dåligt, det är töntigt.

Dåligt, jag tror det kommer ge samma effekt som Strokes skapade för rocken, en massa värdelöst skit.

Nacht kommer skapa en massa efterföljare som är ännu värre…
Precis. På samma sätt som vi har Metropolis att tacka för alla skit-indieklubbar.

Vad tror ni om Stockholms ställning i fortsättningen? Götlaborg är väl aldrig någon konkurrent, men kommer Malmö gå om och bli staden där det händer?
Fast nää… Det är ju studenter som kommer till Stockholm snart.

Nä, det är väl i stort sätt Baltimore och Baile och skit de är bra på. Tänk Malmö med allt annat, vad jag hört (och jag är inte ute i Malmö) så ska inte Malmö vara ett dugg bra på något annat. Och allt som kommer till Rumble och som har och göra med Discobelle bokas ju ändå hit också för det ska vara billigt. Och Göteborg? Nä, svartklubbar är de tydligen bättre på, och bättre band kommer de alltid ha, men dansklubbar? Nä.

Jag tror på klubbar som teamar, styr upp grejer ihop. Konceptade fester, typ bjuda in DJs som börjar på P.

Jag tror och hoppas förövrigt att 2007 tar död på lunk-klubbar. Sådana som finns varje vecka eller varannan. Jag vill bara ha klubbar som det verkligen händer något på, må så vara en gång i månaden eller en gång i kvartalet.

Det verkar finnas ljus i slutet av tunneln. Frågan är bara om det krävs en ny Stureplansmassaker för att hitta dit.

• Afrika Bambaataa-glasögon
  Det hetaste du kan ha på huvudet 2007 är Afrika Bambaataa-glasögonen, alltså de som ser ut som om du har ett diadem neddraget för ögonen. Sjukt hett.
• Skilsmässan som dokusåpa
  Eftersom gift-par-såpa övergår i skilsmässa, men linskåtheten övergår av någon anledning aldrig. Pernilla Wahlgren och hennes hela familj ställer upp och skiljer sig från varandra. Emilio tar ungarna och bygger ett hus av Pernillas enorma tänder.
• Dödsstraffet
  Norge anammar plötsligt dödsstraffet, och initiativet sprider sig som en löpeld. Frankrike hänger på bara någon månad senare, och dessutom med avrättning via giljotin för att visa sig på styva linan. Tyskland vill ju naturligtvis inte vara sämre än Frankrike, även om det där stannar vid giftampull. Storbrittanien tar det lite lugnare, med hänvisning till att de faktiskt hade dödsstraff så sent som 1998. Sverige är försiktigt positivt och tillsätter en utredning som möjliggör ett eventuellt införande tidigast 2009. Opinionsundersökningar visar ett oväntat starkt stöd för ja-sidan, 62%.