Månadsmagasinet Vi är en på vissa sätt intressant tidskrift. Grundad 1913 och lever, sedan redesignen 2005, inramad i 2000-talets alla typografitrender på en gång och cyan/magenta-färgläggning.
MÃ¥lgruppen tycks vara den bekväma människan, som vill vara kulturellt intresserad och emotionellt engagerad i sin omvärld – och tycker det är multikulti att äta currykyckling-lunch pÃ¥ den lokala indiern en gÃ¥ng varannan vecka.
Tidningens innanmäte bestÃ¥r av allsköns reportage om saker som inte betyder nÃ¥gonting över huvud taget (typ Lisa Nilsson) samt en engagerande text om att det händer hemska saker – fast naturligtvis pÃ¥ andra sidan jorden, behagligt lÃ¥ngt borta frÃ¥n vardagsrumssoffan. Och sÃ¥ naturligtvis skojiga korsord och skit.
I det senaste numret handlar det om “unga idealister” och omslaget pryds av en skrattande blöt (varför?) Ayesha.
Vad fan är grejen med Ayesha?
Det verkar som om hon lyckats skriva nÃ¥gonslags avtal med hela mediasverige om stÃ¥ende medverkan i all form av paneldiskussion kring ungt entreprenörsskap eller invandrarfrÃ¥gor eller kvinnorörelser eller vad fan som helst – grundat pÃ¥ missuppfattningen att hon är en ung, framgÃ¥ngsrik invandrartjej.
Vad fan är grejen?
Här har vi en tjej som frÃ¥n början skulle slÃ¥ igenom som Sveriges nya rappartjej, trots en utstrÃ¥lning värre än Remedeehs, vilket föll pÃ¥ att hon lyckades med en skivförsäljning värre än Melinda Wrede (som enligt uppgift sÃ¥lde ett totalt antal av 67 stycken skivor – varav 30 tjänstgjorde som utfyllnad i en Billyhylla pÃ¥ IKEA sist jag var där). Dock var det roligt att hennes singel, där nÃ¥n annan tjej sjöng refrängen, var nÃ¥got sÃ¥ ovanligt som en musikvideo med tvÃ¥ (2) fula brudar i samtidigt. Synd bara att musiken var kass.
Dessutom har hon samma brottarambitioner som SSU-ordföranden (minns hennes vaktbråk på Berns).
I tidningen Vi uttalar hon sig om vad hon tror sig uppnått om tio år.
- Då har jag nått en stor del av mina personliga mål. Fattigdomen i Afrika är avskaffad. Jag har blivit en stor internationell musiker och vi har löst integrationsproblemen i Sverige.
Alltså, det är jättefina ambitioner. Verkligen. Men ärligt talat, går det inte att lyfta fram någon som hanterar att både prata om och göra skillnad? Att göra bort sig i Studio Pop och veta hur man söker kulturbidrag är väl inte att revolutionera världen?
Inte ens jag kan vräka ur mig nÃ¥got sÃ¥ urbota dumt. Och jag har frÃ¥gat “Vilken av polerna?” och ställt följdfrÃ¥gan “Finns det ens mer än en pol?”.
Ja, dumt eller väldigt, väldigt naivt. Jag hoppas på det senare, men stör mig samtidigt på det.
jag skulle tro att det tyder på någon form av över dådig entusiasm för att hon faktiskt gjorde annat än rökte hövdig och rånda små brudar i kista centrum. då behöver man inte mycket i huvudet för man ska framstå som så mycket mer vätig än alternativet och det där har alla gåt på. hade tex du simon gjort samma sak hade det nog gått åt helvete på en gång.