Det numera rutinartade socialdemokratiska snubblandet i de tidigare så insprungna segervarven tycks för partiets egna medlemmar och sympatisörer obegripligt. Fredrik Reinfeldt utmålas som “George W. Reinfeldt” och man är fortsatt låst i det språk man valde i valrörelsen: Skrämseltaktik.

I en överhörd diskussion mellan sympatisörer för anti-alliansen framgick en oro över de tankesmedjor som finns här och var i landet, de som gör väsen av sig ofta med en liberal anknytning. Är inte det självklart, att oppositionen måste angripa från alla håll möjliga och att en tankesmedja är en utmärkt plattform för sådana anfall? Självklart kommer det dyka upp väsen från socialistiska tankesmedjor nu, hoppas jag, för all form av politik måste alltid diskuteras och motargumenteras. Oroande är att
i alla fall denna grupp av unga, politiskt engagerade socialdemokrater förstod tankesmedjor som någon slags odefinierbar samling snubbar som “hittade på nyheter som media köper”. Det stämmer förvisso in i den sentida socialdemokratin i allmänhet: Det är inte det egna budskapet som ska lyftas fram, det är motståndarens som skall utmålas som avgrund och död.

Anna Sjödin (nedan kallad AS) är socialdemokrat, i alla fall en stund till. Just nu genomgår hon en ganska offentlig rättegång där hon står anklagad för misshandel av dörrvakt tillsammans med ett par andra SSU:are och tillika fyllbultar.

Allt pekar på att hon är skyldig (vilket i allmänhet naturligtvis inte betyder att hon är det, men ändå):

• AS befann sig på Crazy Horse frivilligt.
  Även om det inte nödvändigtvis gör henne skyldig är det åtminstone en kraftig första varningssignal. För icke-stockholmare kan Crazy Horse beskrivas lite som ett Gomorra med billig starköl.
• Enligt utsago befann AS sig ovannämnda lokal nykter.
  Detta är en uppenbar lögn - jag kan inte tänka mig att de släpper in nyktra människor på Crazy Horse.
• AS åker därifrån i polisbil och spenderar natten i fyllecell.
  Mig veterligen eskorteras man sällan iväg från uteställen med poliser om man inte betett sig aningen tveksamt. Framförallt inte med slutdestination fyllecellen. Framförallt inte med en väktarbricka, som man slitit av den vakt som tydligen misshandlat en halva kvällen, gömd under sätet.

Men men, man ska inte döma någon på förhand. Sedan rättegången inletts har det två gånger visats, på det stenhårt objektiva och ur socialdemokratisk intressesynpunkt oberoende Sveriges Television, ett Uppdrag Granskning om hur stackars flickor blir oskyldigt dömda för misshandel av vakter. Det måste vara en slump.

Jag lovar att jag ska sluta skriva om politik snart.

I ett samhälle med ett stort antal intellektuella och välutbildade är det svårt att under längre perioder utöva maktfullkomlighet utan att någon påkommer en och ropar på revolution och vedergällning. Detta är naturligtvis ett stort problem för makthavare i länder som vårat men hittills finns bara en lösning som verkar fungera någorlunda: Fördumningen av folket. Det är dock en bräcklig lösning, den har en fallenhet att skjuta sig själv i foten efter ett tag och övervinnas av det intellektuella kapitalet i slutändan. När uppror görs och nya krafter kommer till makten är det ofta för att folket har märkt att de utnyttjats. Men inte alltid.
SVT, det svenska statliga monopolväsendets informationskanal nummer ett, går längre ifrån sitt public service-uppdrag än någonsin. Målsättningen är att konkurrera med de kommersiella kanalerna om tittare, såklart, varför man gör det är dock inte självklart. Man nöjer sig dock inte med att försöka köpa in lågkvalitativt material som skall locka dig och mig, utan man går stenhårt ut för att försämra de egna produktionerna också.

Orvar Säfström, Entombed-groupien som blev filmrecensent först på ZTV och sen flyttades upp till finrummet som utgjorde Filmkrönikans studio, var bara det första tecknet på detta. Orvar, sina polisonger till trots, kunde faktiskt recensera film. Det upptäckte SVT snabbt och anställde en annan ZTV-recensent, denne med grova talfel. Vad gör man med en sådan? Låter henne vara Voice-over såklart.

Uppenbarligen lyckades man ändå få in alldeles för mycket substans i programmet, trots att man till och med flyttade in Emma Gjey i rutan för att skrämma tittare med hennes tänder gjorda av kork. I ett desperat försök att få så många som möjligt att tröttna lät man Orvar bli en skojig gimmick som lotsade genom fyra förvirrade filmstudenters tafatta försök att inte göra bort sig i TV. Dock glömde man bort att filmstudenter nog har ett genuint filmintresse, så inte ens då nådde programmet ner till den avsaknad av kvalitet som eftersträvades.

“Man kan hitta hur många infallsvinklar som helst när det handlar om film. För mig känns det viktigt att vi förmedlar både kunskap och känslor”, berättar Helena von Zweigbergk. Nu har SVT, som sista desperat åtgärd, anställt en Cocker-Spaniel som sitter och slickar upp en utvald gäst i brygga i varje program. Veckans gäst är Pernilla August, missa inte.

Jo, nu så.

Sidan ser ut på ett nytt sätt och ligger under egen domän på riktigt och det är inte blogger längre och allt är underbart och fåglarna kvittrar och grodorna kväker och hästarna betar och vad fan du vill, egentligen. Snart kommer nya insiktsfulla inlägg, tills dess får ni nöja er med detta.

Man skulle kunna göra det av tradition, man skulle kunna föreställa sig att det handlar om pliktskyldighet och man skulle också kunna göra kopplingen till någon slags fosterlandskärlek. En stolthet över demokratin, kanske. Hur som helst har fyra femtedelar av Sveriges befolkning på ett eller annat sätt röstat på ett parti eller någonting annat man tycker borde regera vårat land.

Men för en vecka sedan var det inte så många som hade röstat, varpå var och varannan medborgare plötsligt står upp som rådiga medborgare och demokratins förkämpar och förklarar för alla att:

“Du MÅSTE ju rösta! Nu när du har den här chansen och får leva i en demokrati, måste du utnyttja den!”

Jo tack, chansen att födas i en demokrati är ju liten (om man dessutom räknar den demokratiska Republiken Kina som demokrati måste man typ födas i Vitryssland eller Nordkorea för att hamna utanför det upplysta samhället). Dessutom får man rösta i de flesta diktaturer också, dock med aningen färre alternativ; vilket i och för sig kanske inte är så dåligt, eftersom man i Sverige har 7 dåliga alternativ att välja på (när man bara fokuserar på de större partierna) så att bara ha en valmöjlighet skulle säkert göra det mindre ångerfyllt att gå till urnan.

“Du får väl rösta på det minst dåliga partiet!”

Argumentet att välja det minst dåliga är ett urbota dumt alternativ. Vill du att jag borrar i huvudet på dig, eller vill du ha ett slag med hammaren?

“Men du kan ju inte inte rösta! Rösta blankt då!”

Var någonstans redovisas de blanka rösterna? Jo, på den tokkryptiska hemsidan www.val.se, bara som rena siffror över räknade röster. Vill du ha en procentuell siffra på det måste du ta fram miniräknaren och knappa själv. Och det där med att skicka tydliga signaler: När hörde du en röstivrare oja sig om att det var många blanka röster i valet sist? Jämfört med uppmärksamheten soffliggare får verkar blanka röster vara ett tämligen blekt vapen i demokratidebatten.

Tur att livet kommer bli så sjukt mycket annorlunda nu när de socialdemokratiska moderaterna sitter vid makten istället för de moderata socialdemokraterna.

På allmän begäran kommer ett inlägg med uttalade åsikter för er som saknat en styrande hand
i er egen bedömning av vad som gäller i den allt mer intrasslade djungel vi kallar vår omvärld.Inför stundande val lovar Alliansen aga och pennalism i skolan för ordning och reda. Vänsterblocket söker med ljus och lykta efter ett lika slagkraftigt och röstvinnande argument: Socialdemokraterna lovar nu också en betydligt mer uppstyrd skolgång för våra små. Förutsatt att vi röstar på dem lovar de att bums införa godisförbud i skolan. That’ll show ‘em! PORR

Wolfgang Priklopil (vilket namn! Det låter mer som en författarpseudonym än ett rikspucko) kidnappade Natascha Kampusch i tio år. Ibland åkte de på skidsemester, men oftast satt hon i ett källarutrymme och hade tråkigt. Till slut lyckades hon rymma, han tog livet av sig och hon tjänar tonvis med pengar på att ha någonting att berätta om. TV4 scorar rättigheterna till den enda intervju som gjordes (som Natascha också tjänar en skaplig summa pegnar på - hon är inte dum hon) och sänder den med pompa och ståt. Dock misslyckas de med att sända textremsorna samtidigt, så svensk prime-time-television går under en knapp timme på det underskattade språket österrikiska: KONST

Jan Guillou gnäller på bloggare. Mängder med folk som bloggar har tydligen uppfattningen att bloggandet är någonting betydligt mer än uppdaterade versioner av lunarstorm-dagböcker och att det av någon anledning skulle finnas litterär kvalitet att finna i bloggarna. Det är naturligtvis Janne G som har rätt, bloggar är sjukt överskattade: PORR

Mange Schmidt släpper årets svenska skiva, “Samtidigt, I Stockholm”, redan i september. Eftersom årets utrikiska skiva, Rick Ross “Port Of Miami”, släpptes tidigare innebär detta att års-bästa-listorna är klara redan till hösten. Inte dåligt alls. “Det spelar ingen roll om du är Peter Pan / En grön liten snubbe som hänger med barn ” rappar Mange. Två låtar tidigare rappar Eye-N-I om dromedarer: KONST

I samband med att Anna Nicole Smiths son dog framkom det att hennes advokat heter Howard Stern. Haha, vilken grej. Ljus i mörkret: KONST

Ack svensk politik, detta töcken av påklistrade åsikter och kappvändningar.
Debatten kring Folkpatriets snedsteg har haft sina underhållande perioder, till exempel när Lars Leijonborg fick frågan om vad han önskade att valdebatten skulle fokusera på när det gällde fp - istället för den höga andelen hackers på partikontoret - och svarade
“Ja, att vi står för våra värderingar… Och sånt”

En upptäckt i debatten och det här valet är att det tydligare än någonsin framkommit att svensk partipolitik mer är som någonslags sjukt tråkig fotbollsliga, med olika spelare och tränare som svär trohet till det lag som för tillfället betalar dem mest. Skillnaden mellan att drömma om att bli den som är bäst i världen på att vrida vristen i rätt ögonblick för att sätta bollar i nät och drömmen om att genom pappersexercis och byråkrati påverka andra på global nivå skiljer sig inte så mycket som man skulle kunna tro.

Exemplen på en politisk Silly Season är än så länge ganska några, men det är troligtvis bara toppen av ett enormt jävla isberg. Här är två:
* Folkpartisten Niklas Lagerlöf, en gammal SSU:are som köpts över till Liberala Ungdomsförbundet och genom gamla kontakter fick tag på lösenorden till datanätet.
* Lars Ohly, gammal kämpe i LUF som blev köpt av vänsterpartiet där han tack vare bra coachning växte enormt och till slut blev partiledare.
Det intressanta med de här exemplen är att det inte handlar om ett steg till partiet bredvid, utan från en politisk ideologi till en helt annan. Vilket talar för att det inte egentligen går ut på politik utan just den där drömmen om att kunna stämpla en immigrant som olämplig, eller vad det nu kan vara.

Men det mest fascinerande med det politiska klimatet, är att åsikterna är hemliga förutom att de är sekundära. Handlar inte politik om att man står för en åsikt och gärna proklamerar ut den för alla som kan finnas inom hörhåll, med förhoppningen om att de ska hålla med och slå följe?

Det är därför vi behöver Linda Rosing som statsminister - hon tänker inte innan hon talar, vilket borde vara en politisk självklarhet.

Förövrigt ber jag om ursäkt för den höga frekvensen av Basshunterrelaterade inlägg under sensommaren och hösten, misstänker att de gjort mer skada än nytta.

Det är inte lätt att vara tjej, har jag hört.

Ekonomin, den sociala ställningen och alkoholtoleransen vi killar blir klanderfritt serverade av frackbeklädda butlers med halvmeterslånga bestick från välputsade silverfat, blir snarare någonting tappat i knät av en halvalkoholiserad grogghagga från en syfilissmittad plastbricka på valfritt 25-kronor-ölen-ställe för den andra delen av mänskligheten. Dessutom måste man känna sig förolämpad av photoshoppade HM-affischer, eftersom Linda Rosing Skugge säger det.

Det är inte bättre i arbetslivet, såklart. Jag, tillsammans med resten av “grabbarna” är ju i princip boss redan på dagis. Tjejerna matas dock med missuppfattningen att det är en bra grej att hålla käften och vänta på sin tur, och hamnar således uteslutande som ledbrutna biträden i någon avkrok i den offentliga sektorn.

Man tror ju gärna att generationerna utvecklas framåt, inte bara genetiskt med dataspelstummar, utan också intellektuellt, vilket i regel borde främja jämställdhetstänk och insikten om att alla är individer, även de som ser lite annorlunda ut - vare sig det beror på en annan uppsättning inre organ eller om hudfärgen avvärjer från det socialdemokratiskt nyrosa. Din farsa, till exempel, är med största sannolikhet ett jävla svin - men det är ju inte du, eller hur? Eftersom vi växt upp medvetna om de här förutsättningarna kan man väl nästan ta för givet att vi tillsammans håller på att bygga upp en bättre och mer tolerant värld?

Med ovanstående sagt, presenterar jag…

Svenska Tjejers Framtid:
Dataspelsgroupies.

Hipp hipp hurra! Hipp hipp hurra! Hipp hipp hora!

Nu jävlar smäller det i knutarna. Snart (hösten 2004) kommer den. Elemntzzz.
Svensk hiphop har aldrig varit hetare.