Tack vare de underbara tekniker internet tillkommet har jag haft lyckan att beskåda Killa Season - The Movie. Filmen är ett verk av rapparen Cam’ron, som både regisserar och spelar huvudrollen. I sig är den samtidigt fruktansvärt dålig och smått fantastisk.

Cam’ron och hans vänner, som tillsammans kallar sig för The Diplomats som grupp och Dip Set som rörelse, spelar de flesta rollerna. Eller spelar och spelar, egentligen; Karaktärerna i filmen har för det mesta sina aktörers namn - Juelz Santana kallas för “Bandana” (vilket han gör lite då och då i sina låtar också), Hell Rell kallas lite innovativt för “Hell” och Cam’ron själv kallas för - håll i er - “Cam’ron”. Om detta är för att filmens historia skall kunna ses som dokumentär, om det är för att inte förvirra skådespelarna när de ska svara på repliker eller om det är för att regissören har rökt så mycket grönt att han inte skulle komma ihåg några hitte-på-namn är svårt att avgöra. Kanske är det helt enkelt för att Cam skall kunna klippa in bilder från sin basketkarriär för att ge filmens historia en tyngre bakgrund?

Storyn är ganska enkel: Cam’ron är en framgångsrik knarklangare i Harlem. Ibland kommer det några som vill ta över hans block, men det löser man enklast med en cykel-drive-by. Naturligtvis finns det några poliser med som nosar runt, men de verkar mest vara förlegade porrskådisar som vill göra “seriösa” roller - grattis, rätt film att satsa på! - så de ger inte Cam så mycket besvär. It’s the life in Harlem, with the ups and the downs.

Ibland slängs lite släktingar in i filmen som dör, för att Cam skall få visa sin känslosamma sida. Bland annat rappar han lite på sin farfars begravning och alla blir djupt rörda. Tidigare i filmen har han med tillhörande brorsdotter (eller systerdotter? Engelskan är ju lite knepig att avgöra släktskap med) varit och handlat lite pizza när det kommer ett par thugs och rånar honom. Han ger upp sina kedjor, naturligtvis bara för att de ska släppa hans niece. Dock skjuter de henne lite kallblodigt, så Cam’ron ställer sig i ett kök tillsammans med Hell Rell och ser ut att ha ont i magen ett tag. Det gäller ju att visa variationer i sitt skådespel.

De mest givande scenerna i filmen är de rent dokumentära bitarna: När Cam’ron spelar korgboll i skolan och när han (i princip helt omotiverat) klipper in lite bilder från sitt turnébesök i Atlanta. Där hänger han och resten av Dip Set på en strippklubb och Cam’ron delar ut tegelstensstora sedelhögar till sina vänner att placera på de väldigt lättklädda damerna. De här scenerna är de enda där det finns någonslags äkthet och engagemang från de inblandade. Det är också ganska kul att man helt sonika struntat i att alla går omkring och pratar om hur grymt det är att vara på tour och Dip Set Dip Set och så vidare, när det ju inte är med i resten av filmen.
“Skit samma,” måste Cam’ron tänkt, “jag vill ha med lite strippor i filmen!”

Att Cam’ron och övriga allt som oftast har kläder från det egna Diplomats-märket på sig i filmen känns också helt rätt, på samma sätt.

Funkmaster Flexs cameo som ganska udda bilförsäljare förtjänar ett hedersomnämnande, eftersom det är så nära skådespel du kommer i den här filmen.

Hela filmen lämnar en dock med känslan av att man tittat på någons privata hemvideor som man egentligen inte borde få se. En rysning längs ryggraden.

Killa Season: The Movie: hiphopnörds-PORR. No homo.

Detta skrevs 260406.1903 och kallas för Konst. Längst ner skriver du en kommentar om du vill.